mystoryyy

i lördags tappade jag hoppet om människan. en av mina närmsta vänner fyllde år och hon hade hyrt en lokal, jag och K åkte dit för att fira henne och hade jag vetat hur kvällen skulle sluta skulle jag stannat hemma. vi hade roligt och skrattade i flera timmar. vi gick ut och rökte och på vägen in stod två killar och blockerade dörren och jag bad dom snällt att flytta på sig och ena killen sparkar då i dörren, jag frågar vad han håller på med och han sliter tag i mig och kastar mig i backen. när mitt ansikte studsar mot asfalten hinner jag tänka "nu har jag slagit sönder alla tänder och vart fan är k nånstans" sen svimmar jag. vaknar några sekunder senare av ett obeskrivligt kaos och lyckas ta mig upp, blodig och trasig och sliter i alla människor för att få tag i k för att han inte ska slå ihjäl den kille som nyss slängt mig i asfalten, jag får tag i honom sen är det svart igen och jag vaknar mitt på vägen av att två poliser står böjda över mig och frågar om jag andas. jag blir inlyft i piké bussen och får veta att killen sprungit från platsen men att dom tagit honom några hundra meter bort. jag gör en anmälan och gråter hela tiden. jag kommer hem ett par timmar senare med 2 avslagna tänder, hjärnskakning, mindre frakturer på revben och knä och en stukad hand. allt det för att jag bad dessa killar att flytta på sig. jag har tappat hoppet om människan. hur kan man som kille göra så mot en tjej som är helt oskyldig? antar att jag inte borde bli förvånad

solen skiner, jag har suttit på balkongen med M i bh och trosor och druckit vin. jag hade ett underbart möte imorse som gjorde mitt liv till de bättre och allt har känts så himla bra och fint idag, och det är just dagar som dessa då jag ständigt påminns om dig, de dagar som solen lyser över denna tattiga stad och människor ler och ser lyckliga ut vart jag än kollar, det är dessa dagar jag tänker extra mycket på dig. för jag önskar så mycket att du kunde vara här med oss, att vi kunde få dela alla skratt och all glädje tillsammans. det får vi inte för att ditt hjärta slutade slå en kall vinternatt för två år sedan. idag, två år senare så finns du fortfarande med i mina tankar vart jag än går. jag kan fortfarande gå förbi någon som luktar precis så som du gjorde och jag kan fortfarande önska att de är du och inte bara någon som använder samma parfym som dig. du kommer aldrig tillbaka men jag vet att du är med mig överallt