mystoryyy

största idioten jag någonsin träffat och nu när jag inte har dig längre så kan jag inte låta bli att sakna dig, min älskade idiot. du var liksom min människa, du är min människa. kan man säga så? min människa? du är det iallafall. du har gjort mig så illa, så fruktansvärt illa. vi har slagit sönder lägenheter, kastat glas efter varandra, suttit i förhör, rättegångar, vi grät ihop, skrek hemska sårande ord och slogs men jag väljer att inte minnas allt det. jag minns alla skratt, alla nätter vi sovit bredvid varandra. du med din arm runt mig och jag med mitt huvud på din bröstkorg. jag minns alla hemligheter vi delat, alla de timmar vi pratat om livet. jag minns lyckan över att vi blev en familj när vi hämtade hem våran fina hund och våra efternamn stod bredvid varandra på våran ytterdörr. jag minns alla gånger du slogs för mig, alla gånger jag slogs för dig. alla människor vi hatade tillsammans. jag minns ditt leende första gången din mamma sa att hon älskar mig och jag minns hennes leende första gången hon hörde oss säga 'jag älskar' dig till varandra. även om du gjort mig så illa så väljer jag att inte tänka på det för vi hade så hemskt roligt så det väger liksom upp allt det onda, allt det dåliga. jag älskar dig så mycket så att det gör ont. du är den finaste idiot jag nånsin haft i mitt liv och tanken på att någon annan sover i våran säng nu, att någon annan gosar med våran hund, det gör så ont. jag kommer alltid älska dig och det kommer ta tid att vänja mig vid att hon ser dig som sin människa också även om du aldrig kommer bli hennes. du tillhör mig och jag tillhör dig min finaste idiot.