det tog allt för många år för mig att äntligen bli fri men jag är lyckligare nu

han förstörde mig, förstörde mig på ett sätt som jag inte förklara. på ett otroligt grymt och elakt vis valde han att förstöra mig. under års tid krossade han allt inom mig. och nu är jag här, kall hela vägen in i själen, fylld av hat och utan tro på mänskligheten. jag är nästintill död på insidan och allt tack vare honom. jag har slagit av helt. med ett temperament från helvetet och en stubin mindre än hans lilla kuk så krävs det inte mycket innan jag slår sönder hela stan. och det lilla som finns kvar, det lilla som jag fortfarande tror på och älskar, det håller jag  högt och heligt, skulle mörda och gå genom eld för att få behålla det lilla som håller mig vid liv. men jag känner mig så elak varje gång du kollar på mig och jag vänder bort huvudet. jag känner mig så hemsk varje gång du säger att jag är vacker och jag väljer att inte svara. varje gång du ringer och jag inte orkar prata. jag är så rädd för att bli sårad igen och tror helt säkert att alla män i denna värld är samma som han. att varje kille som kommer in i mitt liv kommer trampa sönder det allra värdefullaste ja har-livet. men du gör ju inte det, du älskar ju bara mig. jag vet att det gör ont i dig för det är så svårt att förstå, fast att jag förklarar. och jag kan inte göra mer än att förklara, berätta om livet jag levde, om vad som hände med mig under tiden och efter och hur jag mår nu. jag kan inte göra annat än att be och hoppas och önska att du nånstans där inne förstår lite och att du väljer att stanna i hopp om att jag kommer bli bättre. att jag inte alltid kommer vara så iskall, att du kanske kan värma mig. och vet du, jag kommer inte vara så här kall förevigt. du har bevisat för mig att alla inte är så som han är. så jag kommer nog bli bra igen om du bara ger mig tid och kärlek för att kunna läka ordentligt. om du bara tar hand om mig nu så lovar jag att ge dig hela mig varje dag för resten av mitt liv.
 
jag har sökt den värme,
den värmen som man får när nån är hemma
och inte bara plötsligt går sin väg
och varken säger vart han ska och vad han gör.
den är väntan som fördärvar och förstör.
jag har vakat många nätter och förhandlat med mig själv.
det tog allt för många år för mig att äntligen bli fri och
det har slitit mig itu men jag är lyckligare nu

 

 

jag kunde dö för dig, nu är du död för mig

så jag slutade bry mig en dag. lite som att jag vaknade en morgon och tänkte fuck this. jag slutade bry mig om folk, om deras tankar och åsikter. slutade bry mig om vad människor tycker om mig och jag slutade bry mig om dig. jag tror att de var du som fick mig att sluta bry mig om allt. jag vet att du trasade sönder hela insidan på mig, tro mig, de känns än idag. jag flyttade och varje dag är jag rädd att du kommer och knackar på dörren. jag vet att du inte vet vart ja bor men jag vet också att du kan få reda på det om du vill. och varje dag undrar jag när du kommer stå här utanför. kommer det vara idag? imorgon? nästa vecka? kommer du komma för att berätta att du älskar mig? eller kommer du komma hit på fyllan för att skrika hur mycket du hatar mig, hur mycket du önskar att ja kunde dö?
jag vet att dagen du får reda på vart ja bor, den dagen kommer allt det jag lämnade fortsätta där det slutade. alla tårar, skrik, hot och slag. jag önskar så att du bara kunde låta mig vara, gå vidare med ditt liv och inse att jag gått vidare med mitt för länge sen. varje dag har varit en kamp men jag tänker inte sluta slåss för att komma dit jag vill. du förstörde mig , bröt ner mig, trasade sönder hela mitt liv och allt det jag byggt upp stampade du på. och idag sitter ja här, i en lägenhet långt bort från dig. inte för att ja tror att de skulle hindra dig. jag som är den sista människan i hela världen som någonsin skulle låta någon köra över mig, jag som är den sista människan som någonsin skulle vara rädd för en annan människa, jag fick flytta för att komma bort från dig, klippa varje tråd som kunde leda dig till mig och sitter ändå här och är rädd för den dagen du knackar på min dörr. det kommer ta lååång tid innan jag kommer kunna lita på en människa igen. det kommer ta lång tid innan jag kan ge bort mitt hjärta och mitt ringfinger till någon annan man. men den dagen jag vågar göra det, så hoppas jag att jag ger bort de till någon som förtjänar det.

  • Till bloggens startsida