fuck you sweetie
kanske de råkar vara så att jag och min vapendragare är fullast i stan. blåslagen lär ja vara, har vägrat kolla mig i spegeln men enligt andra ser jag bra trasig ut... är däremot lika nöjd fortfarande över att jag gick därifrån utan att ens petat på tjejen som gör att jag ser ut som jag gör nu. jag vet att jag är så mycket bättre än henne, att hon inte är värd rättegångar, polisförhör och allt annat skit som tillhör, att gå därifrån men huvudet högt är den bästa känslan som finns, det bästa jag gjort på väldigt länge. fuck henne. jag må va blåslagen på utsidan, kroppen kanske tog stryk men inte jag. fuck off, jag är så mycket bättre
äckliga hora
krogkväll som vanligt med min vapendragare. fortfarande full eftersom att jag väljer att supa bort smärtan från misshandeln utanför krogen av den äckligaste horan i världen. skål
men han ska veta att jag aldrig nånsin kämpat så som jag kämpade för honom
så skrek dom tills luften tog slut i lungorna och hon grät.
knuffar och slag som aldrig verkade ta slut.hårda, elaka ord utan mening
träffade luften och ekade ut i det där tomma köket där dom någon timme innan stått
och delat en cigarett under fläkten och skrattat. två trasiga själar som kanske älskar varandra
lite för mycket och älskar varandra utan att dom egentligen får, älskar varandra
utan någon annans vetskap. två trasiga själar som lovade varandra redan i början
att kärlek aldrig skulle vara något för dom. att dom bara skulle vara en lek.
hon lovade sig själv att aldrig falla för någon, speciellt inte för honom.
men han föll för henne först och hon hatar honom för det. dom skulle bara vara en lek,
en tröst när inget annat funkar. då skulle dom sitta tillsammans under fläkten och kedjeröka
och skåla i billigt vin. och när dom delat alla hemligheter, all smärta och allt som plågar
deras trasiga själar så skulle dom somna tillsammans tätt intill varandra, som en tröst
när inget annat i livet blir som dom tänkt sig.
men hon insåg den där natten i maj att dom helt plötsligt var mycket mer
än en lek, att det här inte var den tröst dom sökte efter hos varandra.
och allt gick fel den där natten men dagen efter förlät dom varandra
trots alla blåmärken och trots två ännu mer trasiga själar.
dagen efter förstod hon att dom två aldrig kommer ta slut,
att dom inte längre är den lek dom en gång lovade varandra att vara
jag kommer alltid älska dig men jag kommer aldrig att säga det högt igen
eftersom att mina dagar nu förtiden består av dumma möten, dumma pissprov, jobb och en massa planering för framtiden så är jag helt slut i huvudet varenda kväll och somnar samma sekund som huvudet nuddar kudden, och det är det jag ska göra nu, totaldäcka. sova bort den här hemska ångesten och paniken över framtiden. sova bort ångesten över att jag lät mig själv bli kär i dig för att du var kär i mig och nu måste jag komma på ett sätt att komma över dig. trots allt annat jobbigt jag varit med om så kan nog det här bli det jobbigaste jag någonsin varit tvungen att göra för hur det än är så älskar jag dig, en del av mig kommer alltid att göra det. måste bara lära mig att älska någon annan också, någon som bryr sig om mig så som jag bryr mig om dig, så som du brukade bry dig om mig. jag måste säga hejdå till dig trots att jag samtidigt säger hejdå till en del av mig själv. jag kommer alltid att älska dig, men jag kommer aldrig säga det högt igen.
fortsätt förstör mig så ser vi hur länge till jag orkar
men ni kan ju fortsätta psyka sönder mig och förnedra mig tills jag tillslut
faller ihop. det kanske är lika bra, då lär ju ni bli nöjda.
det är väl det ni försöker med va? förstöra mig totalt. förstöra mig
så mycket att jag aldrig kommer bli samma igen.
och efter allt det här är jag tveksam på om jag nånsin kommer kunna bli det.
om jag nånsin kommer kunna bli samma glada brud som jag varit.
åt helvete med er allihopa. ni har ingen aning om hur mycket ni förstör
sena nätter, tomma glas
hade riktigt kul igår men det har vi ju nästan alltid. tror vi hann med tre olika krogar innan vi ringde taxi och åkte hem. idag mår man lite som man förtjänar men så jävla värt det! är rätt säker på att jag ramlat inatt med tanke på blåmärket på låret och den konstanta smärtan i revbenen. haha men sånt händer. nu öppnar jag en öl och sätter mig och njuter av solen innan jag beger mig på middag och förfest och sen får jag se vart jag hamnar, man vet ju aldrig med mig. skål!
vi lever bara en gång
krogen igen, som vanligt med min fina vapendragare! vi säger skål och ser vart kvällen tar oss! hur underbart som helst
jag är bara lycklig när jag dricker
jag vet att bilden av mig spricker men jag är bara lycklig när jag dricker
vill alltid kunna säga att jag älskar dig och veta att jag menar det
jag saknar min mamma, jag saknar min pappa. önskar att det inte var så här. önskar att det inte blev så här. önskar att jag aldrig drog, önskar att pappa aldrig drog. undrar hur ofta mamma tänker på mig, om hon nånsin tänker på vart jag är, vem jag är med och hur jag mår. undrar om hon gråter i ett tappert försök att skada mig, eller om hon faktiskt är ledsen på riktigt. vet ingenting längre. önskar att mamma kunde förstå, förstå att jag kanske bara drog för att skydda henne. ville inte att hon skulle se vad som håller på att hända med hennes enda dotter. att hennes dotter tänkte att det är bättre att dra och låta henne henne tro att jag mår bra och att jag bara drog för att jävlas istället för att låta henne se hur jag går sönder framför ögonen på henne och veta att hon aldrig kommer kunna göra nånting för att rädda mig. den enda som kan rädda mig nu är jag och den styrkan finns inte. jag är så förstörd och trasig. vill aldrig att mamma ska behöva se den sidan av mig så jag spelar känslokall, låtsas som att jag inte bryr mig och som att allt egentligen är bra. hade jag stannat så hade jag inte kunnat fortsätta älska henne, eftersom att det skulle komma en dag då hon inser vad som händer och slutar älska mig. och jag måste sluta älska henne först för att slippa bli sårad. därför åkte jag, i hopp om att allt kommer bli bra och att min mamma alltid kommer älska mig. jag kanske sårar henne genom att åka men jag skulle ha förstört henne om jag stannat..
hon gjorde rätt men av dåliga skäl
undrar vart du egentligen är. undrar vem jag egentligen är.
undrar vad jag håller på med och om hela mitt liv cirkulerar kring att förstöra för mig själv. undrar hur många tårar en människa egentligen kan gråta och hur högt jag egentligen kan skrika innan luften tar slut i lungorna och rösten försvinner. undrar vad alla skulle säga om dom visste sanningen. undrar om nån någonsin kommer kunna lära känna mig på riktigt. undrar hur jag egentligen kunde bygga så höga och tjocka murar runt om mig. undrar vad som egentligen krävs för att nån ska kunna riva ner dom och se vem jag egentligen är. fortsätter gråta och undra. vill hem till dig.
panikattacker och ångest från helvetet
ligger och gråter, vet inte vad jag tänkte när jag åkte hit eller ens vafan jag håller på med. gårdagen var awesome, har mått dåligt hela dagen däremot och sen hamnade jag här. bråkat och skrikit så mycket att jag tappat rösten men nu har idioten äntligen somnat och jag försöker göra samma sak. mindre lätt när man ligger bredvid en snarkande idiot och dessutom är jag så förbannad så att jag gråter av ilska. fyfan för mitt liv, ångest gånger 3000 och panik från helvetet. vill inte vara med längre, vill inte, vill inte, vill inte.
skål!
trots allt lill lördag och vi säger skål, ungefär som vanligt då. nu åker vi på krogen och ser om de är nå drag ikväll!
tack gud för mina otroligt fina vänner som alltid står på min sida och gör allt för att jag ska vara glad, och vad gör mig gladare en än jävla fylla och en riktigt utgång? juste, ingenting! skål
fuck of
solen lyser och det är sommar, äntligen. vi ska på stan och mysa i det fina vädret. och jag önskar att vädret kunde spegla mitt humör, eller att jag åtminstone skulle vara lycklig över att solen lyser och egentligen vill jag vara det men allt känns så meningslöst, så onödigt och så jobbigt. som att ingenting spelar någon roll längre, som att allt jag gör ändå inte har någon betydelse. som att jag egentligen kunde vara pissfull nu bara för att livet är meningslöst och vad jag än gör så är det ingen som märker något. jag hatar dehär och jag är så nära på att ge upp
in your face bitches
nykter och drogfri idag igen. whoho
idioter
tror jag aldrig blivit så förnedrad i hela mitt liv när jag tvingas åka in åtta på morgonen på ett behandlingscentrum för att pissa i en mugg när någon står och kollar på och sedan göra ett
"utandningsprov" som dom så fint kallade det för enbart för att kolla så att jag inte är
drog/alkoholpåverkad. klockan åtta en måndagsmorgon.
ett vanligt rutintest hade verkligen inte varit så förnedrande som det här
men att veta att människor verkligen hoppas och håller tummarna för att
dom ska hitta något i mitt piss så att jag kan få en LVU på mig och bli inlagd på ett
behandlingshem är oerhört förnedrande. dels för att jag verkligen inte tar droger
och dels för att det är människor i min egen släkt, i min egen familj som försöker sätta dit mig.
det gör ont i hjärtat och egentligen vill jag bara fucka åt hela systemet men nu har jag gjort
provet som inte kommer visa nånting och jag får svart på vitt att jag inte tar några jävla
droger, att jag inte har alkoholproblem och då kan jag äntligen få fucka åt hela jävla världen.
idioter
ett fel närmare rätt, det är så jag ser på saken
egentligen ville jag bara hem till han som jag kallar för min pojke men efter att han sårat mig utan
att egentligen veta om det och efter att jag bråkat med hela världen när jag satt på en båt mitt ute på
havet så sket jag i allt. jag var ledsen och sårad men vägrade säga något till nån tills att D kom fram
och kramade mig och jag började gråta så vi gick hem till honom så fort vi klev av i hamnen
och jag satte mig på diskbänken och rökte och grät.
kände mig ensam och sårad av hela världen men torkade alla tårar och skrattade
sådär tragiskt och patetiskt som man bara gör när man låtsas vara glad. för att det är lättare
att låtsas vara glad istället för att berätta allt som är fel.
och jag började bråka med den där tjejen som egentligen bråkade med D bara för att hon blandade
in mig och sa saker hon inte har en aning om och jag skrek och gapade precis så som jag
alltid gör när jag är förbannad och full. men för en gångs skull var det jag som blev less och gav upp,
vilket jag aldrig annars gör men just då orkade jag inte fortsätta bråka så D tog med mig in i sovrummet,
bäddade ner mig i sängen och höll om mig tills jag somnade med tårar rinnandes ner för kinderna.
och imorse vaknade jag av att solen lyste in genom fönstret och jag ville egentligen dra täcket
över huvudet, glömma det som hänt dom senaste dygnen och aldrig mer vakna igen
men jag visste att det inte funkar så. så istället för att fortsätta sova så klev jag upp,
klädde på mig, tog mina saker och pussade D på kinden och gick sedan hem.
och efter att jag vaknat så fick jag bara mer och mer flashbacks från allt jag gjorde dygnen innan
vilket gav mig ännu mer ångest så jag drog täcket över huvudet samma sekund som jag klev
in i lägenheten och sen dess har jag sovit. sovit, sovit, sovit och försökt förtränga allt dumt jag gjort,
allt dumt jag sagt och alla tårar som runnit ner för mina kinder.
ikväll är jag nykter, första lördagen på flera månader utan alkohol i kroppen.
så bortsett från starka mediciner för att slippa smärtan i käken så är jag helt
klar i huvudet men ärligt så hade jag hellre varit pissjävlafull just nu för
att slippa känna denna ångest direkt från helvetet.
jag resonerar ologiskt men just nu orkar jag inte vara logisk.
det finns ingen anledning till det när ingen annan är logisk.
godnatt och far åt helvete
dra åt helvete
sjunker ihop i en liten hög på golvet och hoppas på att försvinna innan jag vaknar till ur den eviga fylla.
ett inlägg från inatt, var tydligen för full för att publicera
fuck of, full som vanligt
har druckit i 25timmar nu utan mat och utan sömn. jajjemen! fortsätter all in nu. saknar min pojke men han vill hellre va ned sitt ex. Ska döda hela världen
skål, dra åt helvete och fuck you!
efter några timmars gråtande, några timmar på toalettgolvet efter att ha spytt upp allt maginnehåll och några få timmars sömn så sitter jag här nu, nyduschad med en cider i handen, redo för att dra på mig partyoutfiten och klackarna för ännu en kväll dimman
skål
och ingen kommer nånsin att få veta
och ingen människa i världen kommer nånsin få veta hur ont det gör att somna utan dig, ingen kommer nånsin få veta hur ont det gör att vakna själv. kommer sakna dig varenda sekund även om jag aldrig kommer erkänna det för en enda själ. du gjorde mig lycklig, snälla gör mig lycklig igen
fuck you very, very much
kedjeröker och gråter... fuck you
if fear hasn't killed me yet, nothing will
i hopp om att denna eviga huvudvärk skulle försvinna så skålade jag i trevligt sällskap framför hockeyn, huvudvärken försvann desto värre inte men jag skålar vidare i ännu trevligare sällskap.
försöker hålla humöret uppe och tårarna inne trots att jag är ledsen, besviken och förvirrad.
skål!
cry baby
vägrar gråta över dig. fan fan fan för dig och ditt jävla skit.
tänker inte gråta, tänker inte gråta, tänker inte gråta.
gråter aldrig över någon som inte är värd det, du är inte värd en enda tår.
önskar att jag inte hade något hjärta, önskar att jag inte kunde känna någon smärta.
fuck you
i wish i didn't have a heart
ont, ont, ont! tar med mig en cider in i duschen och hoppas på bättre tider.
hoppas på att få dansa in natten i mina nya skor också. får se vart kvällen tar mig!
i love you
blir så lycklig tack vare dig, trots att livet är skit och att jag bara vill fly från allt så är du den som får
mig att stanna, som pussar mig på pannan innan vi somnar och lovar att allt ska bli bra.
som slåss för min skull trots att jag inte ber om det, som skyddar mig med ditt liv,
som torkar mina tårar och håller om mig när livet går sönder lite framför ögonen på mig.
i really, really love you. always and forever
