mystoryyy

mitt liv är väl nästan baserat på fula ovanor. men alla är människor så ingen är perfekt. tar några av de som folk faktiskt noterar:

♥ jag är en mästare på att skjuta upp saker, vad det än är.
♥ jag svär waaaay to much.
♥ jag är en sån människa som på riktigt kan gråta en timme på morgonen bara för att jag inte vill kliva upp.
♥ jag hatar att vänta.
♥ jag har ruskiga humörsvängningar ibland, och kan gå från överlycklig till hysterisk på en sekund.
♥ jag är lat. om jag tillexempel inte orkar laga mat så skiter jag i att äta den dagen. jag kan ligga kvar i sängen i flera timmar bara för att jag inte orkar kliva upp.

där har ni lite av de värsta ovanorna jag har. huhu, herregud. fast vissa av dedär sakerna har jag blivit bättre på, som dedär me humörsvängningarna, jag är lite lugnare nu. eller jag är inte lugn alls egentligen. men jag är ganska jämn hela tiden. de svänger inte lika mycket nu som förut ;) men alla har ju dåliga ovanor, ingen är perfekt.

eftersom att jag fortfarande inte nämner namn i bloggen just nu så ska jag försöka berätta om mina vänner utan att nämna namn.

jag har så otroligt fina vänner. det finns inte en chans att jag skulle stå här idag utan dom.

förut umgicks jag mycket med folk som  fick mig att må dåligt. eller inte dåligt så att jag själv
tänkte på det. men nu i efterhand märker jag hur mycket bättre jag mår utan dom människorna i mitt liv.
det var inte lätt att bryta kontakten med dem. en av de människor jag bröt med är en tjej jag nästan växt upp med. vi delar all sorg o smärta och alla roliga minnen tillsammans. vi tog inte ett steg utan varandra och
oftast nämndes vi i samma mening. men hon förändrades, och ja. det var hon som förändrades, inte jag.
så en dag fick jag nog och lämnade henne och all skit bakom mig och började om.
eftersom att vi hade ett väldigt destruktivt vänförhållande, kan man säga så? ni förstår säkert vad jag menar.
vi bråkade iallafall dygnet runt och ibland kändes de som att det faktiskt var ett riktigt förhållande vi hade. typ. haha, sjukt svårt att förklara och jag tror att man måste gå igenom det för att fatta hur sjukt det egentligen var.
så var det iallafall extremt skönt att komma bort från den skiten vi hade. hon är trots allt en otroligt fin människa
och jag hoppas att hon snart kommer in på rätt spår igen och inser vad som är rätt och fel för hennes egna skull.

men som sagt, mina vänner betyder allt för mig. jag vet alltid vart jag har mina vänner.
dom har sett mig när jag mått som absolut dåligast och då jag mått som bäst. dom har följt varenda steg jag tagit precis som jag alltid följt dom. vi har tagit oss igenom både smärta och lycka tillsammans. 

så, där har ni lite om mina vänner o sånt :)

Mina föräldrar... börjar väl med pappa då:)

pappa är min bästa vän. han är världens finaste människa med ett hjärta av guld. det har varit väldigt mycket bråk o skrik mellan oss förut. men idag har vi kanon bra kontakt och han är den människa jag älskar och ser upp till mer än någon annan i världen. tillsammans klarar vi allt. han tar mitt parti, och jag tar hans. alltid.

mamma och jag har våra upp och nergångar. ibland bråkar vi o skriker så väggarna skakar, ibland är vi jättebra vänner och skrattar och skämtar. jag älskar mamma, men hon har väldigt svårt att förstå sig på vissa av de saker jag gör och vissa val som jag tar. tillexempel angående min framtid, mitt jobb osåvidare. mamma är en fin människa och jag är glad över att hon uppfostrat mig.

där har ni mina föräldrar i en kort beskrivning:)

min första kärlek, vad ska jag berätta egentligen...
jag har haft några "kärlekar". några lite mer seriösa än andra. men än sålänge har jag inte hittat the one.
fast det har jag inte heller några planer på att göra. just nu gillar jag singel livet ganska så bra. fast visst saknar jag någon att sova bredvid, någon att dela allt med. men det finns ju negativa saker i förhållanden också.
så dehär inlägget kommer inte handla om min första kärlek. min första kärlek var tråkig och därför finns det ingenting att berätta.
jag berättar istället om han som sist fick mitt hjärta att slå tio slag extra i sekunden. de blir väl minst lika bra? :)

eftersom att jag inte nämner namn här i bloggen så kallar jag honom för x. awesome.
han var den som alltid fick mig att le, som fick mig att må bra. han lyssnade o lyssnade och försökte verkligen förstå. han var världens snällaste människa med ett hjärta av guld. vi hade så jävla roligt tillsammans under hela förra året och det är jag  riktigt glad och tacksam över. men, han var inte den jag trodde. eller så är det just det som är problemet. han är alldeles för snäll för sitt eget bästa. däremot är hans ex ett psykfall. och hon är väl problemet i den här historien, tyvärr. allt blev knas och vi bråkade, blev vänner, bråkade, blev vänner och sådär höll vi på. nu har vi inte pratat på flera månader, och de sista jag sa var : nytt år, ny start, nya problem. hejdå.
gameover. inte så mycket mer med det. jag saknar honom fortfarande, och det kommer jag nog göra ett bra tag till.
och jag hoppas att han tar rätt beslut och går vidare från henne för hans egna skull, han förtjänar bättre än henne. och jag vill bara att han ska vara lycklig.
man kan inte alltid vara egoistisk och tänka på sig själv, eller hur? så därför hoppas jag att han blir lycklig.

xoxo

well, eftersom att jag skapade en ny blogg för att kunna skriva vad jag vill utan att nån egentligen vet vem jag är så är det kanske lite korkat att skriva ut mitt namn på en gång. hehe.
men vem är jag egentligen?

jag är nog den där halvsjuka bruden som impulstatuerar sig för att känna hur de känns.
jag åkte 80 mil bara för att skrika "surprise, bitch" när en av mina närmsta vänner fyllde år.
sjukt? ja.
jag är nog en av de mest oengagerade människor som finns när det gäller skolan.
jag har nog inte riktigt insett att det är min framtid de gäller, men de löser sig.
like always.
jag skrattar och är oftast jävligt glad o sprallig. mina vänner och min pappa är människor jag skulle kunna döda för. jag har antingen starka åsikter om nånting, eller ingen åsikt alls. nåt mellanting existerar tydligen inte i min värld. jag hade en ganska fucked up uppväxt, vilket jag idag är ganska tacksam över ändå. även om det låter sjukt så är det ändå det som gjort mig till den jag är idag. fast visst önskar jag att min uppväxt varit lite mer problemfri ibland också. men det går inte att ändra på.

så, det där är en lite snabb presentation av mig själv! :)

förresten gjorde det inte så ont som jag trodde,
att göra tatueringen alltså ;)