life is good
Sitter i världens bästa öltält och väntar på mat med massa fina människor. bra att vi glömde bort att äta och kom på de nyss, ölning hela dagen i finvädret. livet är bra nu!
stay with me, please stay with me
Igår satt jag på mitt första möte tillsammans med min psykolog och när jag gick ut därifrån kände jag mig så lättad och jag skrattade inombords hela vägen hem och fattade inte alls varför jag inte ville gå dit i början. Psykologen är inte bara min psykolog utan är nu även min handläggare och faktiskt den första vettiga människan jag träffat inom det här sjuka svenska rättsystemet. Känns så skönt att sitta i ett möte och prata med någon som faktiskt lyssnar och som gör allt för att hjälpa mig. Klev ut därifrån med känslan av att jag vunnit. Att jag faktiskt haft rätt hela tiden.
Hatar svenska rättsystemet när jag under flera månader får höra att jag inte har "rätt till hjälp" och att dom inte har "möjlighet att hjälpa mig" och får sedan höra att dom visst haft möjlighet att hjälpa mig, hela jävla tiden har det funnits möjligheter, men idioterna tycker tydligen att det är bättre att säga att det inte finns möjligheter bara för att se hur allt utspelar sig. Så, hur utspelade det sig? Jag vann, in your face bitches. Trots månader av ångest osv så vann jag tillslut ändå. Ska ställa mig i lägenhetskö nu och hoppas på att väntetiden inte är allt för lång.
Vet inte om jag nämnt det här överhuvudtaget men efter ett av de jobbigaste bråken jag någonsin behövt vara med om så packade jag mina saker och flyttade. Och det senaste halvåret har jag bara försökt hålla huvudet högt och komma på en lösning på allt. Jag har tak över huvudet såklart men det är inte såhär jag vill ha det. Vem jag flyttade ifrån har ingen betydelse, det kan ha varit ett ex, en vän eller en förälder. Orkar inte förklara närmare men det är det jobbigaste beslut jag behövt ta. Och för första gången på flera månader så känns det som att allt kommer bli bra ändå. På måndag åker jag iväg med min älskade pappa, några vänner till oss och mitt ex på en veckas semester. Efter det ska jag tillbaka till psykologen, jag ska boka tid till en läkare för att få atarax utskrivet för att se om de hjälper mig att somna på kvällarna och jag ska fortsätta söka jobb och lämna in massa viktiga papper. Men först en veckas semester som jag verkligen behöver. Och jag lämnar den här staden med vetskapen om att jag vann ett av de jobbigaste krigen i mitt liv.
fall down seven times stand up eight
dricker kaffe i väntrummet. bara fem minuter kvar nu. fem minuter kvar tills att jag ska sitta framför en okänd människa och berätta om mitt liv, mina problem och allt det som tynger mig. berätta om det som gjort mig till den jag är idag, berätta om allt som format mig, berätta om allt hat, all smärta, alla tårar. berätta om allt jag gjort, alla misstag och allt det jag är. kan inte låta bli att tänka att allt det här är bullshit, jag har alltid klarat mig själv, jag har ramlat och rest mig upp igen utan hjälp från någon annan. fem minuter kvar.
because once you love someone, you can't just stop
hamnade på en fest några mil utanför stan inatt, hela "min släkt" var där. jag var en gång en del av den släkten och är man en gång en del av den, så är man fast där för alltid. hade skit roligt och kom hem nån gång imorse och idag kom världens finaste kille förbi och låg bredvid mig i sängen när jag mådde dåligt och vi planerade en resa bort härifrån och inatt sover jag i hans tröja. den får ersätta honom. och även om jag älskar honom väldigt innerligt så är jag fortfarande väldigt sårad och ledsen över allt han gjort. men vi försöker börja om och ser vart de leder. jag kommer iallafall alltid älska honom, no matter what
life is awesome today
lördag, sol, sommar, värme, fina vänner och massa kalla öl. livet kan inte bli bättre
sommar
de senaste dagarna har vi bara solat, spelat kubb, grillat, fiskat, badat och druckit öl i solen. ungefär sådär som livet alltid ska vara. bara varit helt enkelt. vi har dansat hela nätter och skrattat i soluppgången och tanken har slagit mig flera gånger: ibland är livet rätt så bra ändå. imorgon är det helg och vi tänker fortsätta njuta av sommaren
du kan säga vad du vill men du kommer aldrig att dra ner mig
ligger i sängen och mår så oerhört dåligt, världens värsta bakfylla. det är dagar som dessa man lovar sig själv att aldrig dricka igen även fast att man vet att man kommer göra det. var inne i stan igår, hamnade på en efterfest långt härifrån och imorse någon gång efter typ 14 timmars fylla så fick jag migrän och låg i fosterställning inne på någons toalett och grät för att det gjorde ont. lyckades iallafall sova i tre timmar, vaknade imorse fortfarande hos någon random tillsammans med min vapendragare så vi satte oss på altanen och drack kaffe, insåg att vi fortfarande var full och började fundera på hur vi skulle ta oss hem, fixade tillslut skjuts och kom hem och somnade samma sekund. sen dess har jag legat i sängen. vill inte va mä nå mer nu men fyfan va roligt vi hade inatt om man bortser från min migrän
sömnproblem som vanligt
varför, varför, varför kan jag inte somna? samma sak varenda natt, hur trött jag än är så ligger jag ändå och vrider och vänder på mig, tänker och tänker och tänker. behöver få lugn i mitt liv, behöver känna mig trygg, vill inte behöva oroa mig längre. ska rulla runt i sängen ett tag till, somnar jag inte snart så ger jag upp, gör lite kaffe och sätter mig och kedjeröker istället. men behöver egentligen all sömn jag kan få
skål skål skål
det är ju trots allt sommar
inlägg som skulle publiceras i måndags men blogg appen samarbetade inte
but what if he loved me? what if we were good together...?
but what if he liked me? what if i liked him?
what if we were good together? and i know i still like him, even after all of this. and i know
that we are pretty good together even if we shouldn´t be. because he kind of moved on,
and i kind of trying to. it ain´t easy you know, to be friends with someone you once loved
so very very much, and actually still love but not like you used to.
and i´m trying my best to get on with my life even if it hurts with every step i take.
i know it will get better, but i also know that every day is a battle.
i´m trying to keep my head up and run as fast as i can because everytime i stop,
i feel how much i actually miss him, how much i need i him.
it´s pretty good to be friends after all, you know, at least then we get to see each other once in a while.
go out together, get drunk and laugh at each others jokes, just like the way we used to do.
i know he misses me to, i can see it in his eyes every time he leaves me.
i can hear it in his voice everytime he says he loves me.
i can feel it everytime he hugs me, because i know he doesn´t want to let go
but we both know that he have to. everything he did to me, it´s hard to forgive
but it´s hard to forget all the good things we had together too. he knows
it´s his fault that we don´t sleep in the same bed anymore. it´s his fault that he can´t
kiss me godnight tonight. and i know that he have to go to sleep knowing that every night
for the rest of his life, i love him. i really do but i can´t live my life taking shit from anyone else.
and who knows, maybe one day we will be perfect together.
but it´s so hard loving someone so much when you know you can´t be together right know.
it´s so hard knowing that he loves me just as much as i love him, and i´m so angry at him.
why did he have to fuck everything up? we were awesome together
life just don´t make sense
Sitter här mitt i natten med världens jävla energi. Bra att energin dyker upp mitt i natten liksom, när alla andra sover. Lätt att få utlopp för skiten då va? Skulle lätt kunna storstäda lägenheten, dra en springtur genom hela stan eller vafan som helst men nej, jag får snällt sitta här och rulla tummarna liksom. Har jag tur kanske jag har kvar lite energi imorgon när jag vaknar. Har nämligen tusen saker att göra. Men tills jag somnar tänker jag sitta här
och försöka klura ut vad jag ska göra med mitt liv.
Till hösten börjar jag iallafall om.
Things to do innan vintern är här:
*Jag ska börja lchf:a på riktigt igen. Jag mår så jävla mycket bättre utan allt detta jävla fett.
*Jag måste försöka börja träna.
*Försöka dra ner litegrann på festandet.
*Söka jobb.
*Kirra en ny jävla lägenhet.
Hur svårt kan det va liksom? dieten och träningen kan jag börja med när som helst, men väljer att börja till hösten,
planen är att allt ska bli en ny start och jag behöver något att se fram emot eftersom att höst nästan är det värsta jag vet. Så träning och ändrad kost är nog det jag behöver i höstmörkret. En lägenhet kan jag inte fixa förrän jag får ett extra jobb och jobb är tamefan inte det lättaste att få. Men jag kämpar på. Ingenting är omöjligt!
Sitter och kikar på hundvalpar också, är sååå sugen. Men en valp får vänta tills jag har nya lägenheten och tills att jag känner att jag verkligen har tid för en liten valp.
Sjukaste grejen i måndags förresten! Var ut med min vapendragare och innan kvällen var slut stod jag tillsammans med världens värsta fiende i hennes kök och skålade och skrattade. Samma brud som för nån månad sen misshandlade mig. Livet är rätt sjukt ändå va? Hur fiender kan bli vänner och vänner kan bli främlingar.
Life just don´t make sense. Men lika glad för det är jag. Om allting bara går som jag vill till hösten och vintern så kan det här året, trots all skit, bli det bästa på länge. Nu håller vi tummarna för mig!
skål
vad gör vi? nu kör vi. tar en redig måndagsfylla med min vapendragare, öppnar första ölen nu och super bort allt va smärta heter. skål
before you ask someone why they hate you, ask yourself why you even care
ligger i sängen och försöker sova men som vanligt så är det hopplöst. tänker alldeles för mycket och börjar få riktigt ont i njurarna nu så börjar bli orolig på riktigt. har ont i huvudet och nacken och börjar bli rädd för att antibiotikan inte hjälper, gör den inte den så kanske jag får njurbäckeninflammation och i värsta fall hjärnhinneinflammation. vill inte bli mer sjuk än vad jag redan är och vill verkligen inte bli inlagd. blogg appen funkar igen förresten vilket innebär att jag kommer orka uppdatera mer. det är skönt att skriva av sig iallafall..
and i don´t think i will make it without you so just promise me you´ll never leave me
Det har varit några hektiska, jobbiga dagar den senaste veckan. Jobbiga dagar som även varit fyllda med glädje och skratt. Har spenderat alla kvällar i ett öltält i stan tillsammans med massa fina människor.
Jag har träffat människor jag inte träffat på många år, jag har skrattat tills att jag tappat andan
men jag har haft en fruktansvärt jobbig förkylning också som äntligen börjar släppa lite.
Inatt blev det kaos däremot, har legat på toalettgolvet i fosterställning hela natten och gråtit
skrikit av smärta och pissat rent blod. Blev ett besök på akuten idag och efter många timmars
väntande och gråtande så fick jag antibiotika utskrivet och sen blev jag hemskickad.
Så klart så håller njurarna på att ge upp nu och förmodligen pågrund av mitt kraftiga alkoholintag.
Fick mig en liten tankeställare idag att mitt sätt att leva på kanske inte är det bästa för mig själv.
Tydligen så räckte inte tankeställaren eftersom att jag åkte hem från akuten och öppnade en öl på
en gång och fortsatte festen. Halvsmart gjort med tanke på att alkohol slår ut antibiotikan och därför
lär jag bara bli värre nu. Hann iallafall hälla i mig tio glas vin och några cider innan jag åkte in till stan
och fick lite ångest när jag insåg att jag inte ens var full då jag i vanliga fall skulle ha blivit bra full på
all den där alkoholen. Börjar förstå att jag supit sönder mig själv totalt men försöker ignorera
det så gott det går. Vill inte inse, inte än. Tragiskt, jag vet.
Sprang även in i världens finaste pojke ikväll, min fina bästa vän genom allt trots att vi
bråkade lite för några veckor sen, vi håller ihop genom allt ändå. Men vi har inte haft
tid att ses sen vi stod mitt i stan 9 på morgonen och skrek på varandra och
när jag såg honom idag så brast det totalt och tårarna sprutade. Något
som jag aldrig i vanliga fall skulle göra nykter men när det gäller han så bryr jag mig inte.
Blev så glad när jag såg han och har nog aldrig gråtit sådär mycket nykter nån gång förut.
Stod och kramade han i 15 minuter minst och vägrade gå därifrån.
Om det finns någon jag skulle döda för så är det han. Älskade vän.
Så det blev en ganska bra dag ändå trots att jag bara satt i öltältet max en timme innan
jag bestämde mig för att åka hem och låta njurarna och huvudet vila. Har varit vaken
i 36 timmar i sträck så nu är jag ganska körd. Släpper inte smärtan i magen snart så åker
jag in på akuten igen. Dör lite av smärtan.
