mystoryyy

efter en lång dag på jobbet så byter jag om och drar på mig klackarna för att åka och fira en fin vän som fyller 18! solen skiner, lokalen är bokad, presenten är inslagen och alkoholen på väg in i blodet! känns som att detta kommer bli en fin kväll. nu kör vi rakt in i dimman

you gave me nothing and now it's all i've got

minns ingenting från igår, minns att vi bråkade, minns att han grät, minns att ja stod utanför din port och rökte, undrade vad klockan var, minns att ja ramlade in i din hiss och vet att jag vaknade bredvid dig imorse. fortsätter supa för att slippa komma ihåg mer än vad som är nödvändigt

ta dina minnen och försvinn ur mitt liv älskade, älskade du

vissa dagar sitter jag och kedjeröker för att inget blir som jag vill, för att paniken kväver mig och för att jag inte orkar mer, idag är en sån dag då jag kedjeröker av lycka, egentligen blir inget som ja vill just nu heller, innerst inne kväver paniken mig fortfarande och jag är inte långt ifrån att ge upp, men livet känns ändå så jävla fint just exakt nu. hela helgen har bestått av en enda lång fylla, bråkade med mitt ex, gick sönder lite när han skrek att jag är en jävla fitta och borde söka hjälp, egentligen helt utan anledning. svartsjuka för att jag har gått vidare kanske. gick sönder ännu mer när han ringde en timme senare och sa att han älskar mig, att han bara vill vara med mig. men idag känns de som att inga problem i världen kan dra ner mig. så himla fin känsla!

och ingen skulle känna igen mig om dom såg mig nu med mitt kolsvarta hår slarvigt uppsatt, tårar rinnandes ner för kinderna sittandes ute på balkongen i hans tröja, kedjerökande. ångestattack efter ångestattack. vill skrika, skrika och slåss men inget blir ju bättre. inser att det inte finns någon väg ut, jag är fast i mitt egna helvete. klarat mig så bra senaste veckorna, försökt äta och sova regelbundet, undvikit allt som får mig ner i skiten och så, från ingenstans kommer allt som en våg över mig, ett enda samtal och jag inser hur förstörd jag är, att inget någonsin kommer bli som de brukade och det krossade mig på så många olika sätt. vet ärligt inte hur jag ska ta mig ur det här, hur människor kan vara så hemska, så känslokalla. vill fly från allt men jag orkar inte springa längre. och istället för att börja om återigen så gör jag som jag alltid gör, torkar bort tårarna, släpper ut håret och försvinner in i en evig fylla tills jag känner mig redo för att börja plocka upp bitarna igen. jag är rädd för att jag aldrig kommer orka igen. rädd för att försvinna för evigt. rädd för alla möten som väntar, super bort ångesten, förtränger, glömmer, hatar

inser gång på gång att det här inte är livet jag ville leva. hittade ett gammalt inlägg skrivet för ganska precis ett år sen, jag skrev att jag undrade hur livet ser ut om ett år, att jag hoppades att ja skulle läsa det där inlägget och tänka att allt hade ordnat sig. lilla, lilla naiva jag, hade jag vetat hur livet skulle bli så hade jag nog aldrig orkat fortsätta. vill egentligen bara skrika rätt ut men ingen hör så de spelar ändå ingen roll. har inte mycket kvar att packa nu, snart ligger allt i lådor, hela mitt liv ligger nerpackat i lådor. och nu då? vad gör jag nu? vart tar jag vägen, vet ingenting. vet ingenting

blir lite ledsen varenda gång jag påminns om hur fint livet brukade vara. blir lite ledsen varenda gång jag tänker på att jag alltid klagade över alla problem som jag hade då när jag idag inser hur lätt allting brukade vara. trots att det egentligen inte alls var lätt, det var mer än vad en människa ska klara av men idag är allt så mycket värre. jag försöker få allting att fungera, jag försöker äta och jag försöker sova. jag försöker få det där livet jag hade då. sitter där jag en gång bodde, i samma rum jag sovit i så många nätter och gråter lite, gråter för att inget av de här är mitt längre, gråter för att jag måste packa trots att jag inte vill. packar ner saker jag tror att jag kommer behöva, saker jag vet att jag vill ha kvar och kastar allt sånt som påminner mig om livet jag en gång levde, ger bort saker jag en gång älskade för att jag inte klarar av att minnas, klarar inte av något, faller sönder. och denna eviga panikångest som kväver mig, vill bara fly bort från allt, men det var väl de jag gjorde också. jag flydde. ångrar allt idag. vill bara få komma hem

ska vi flytta ihop? ska vi göra det? bo ihop, dela samma säng, göra allt tillsammans, dela ett liv, du och jag. vi går ju varandra på nerverna redan nu. fixar vi det här då? att alltid vara nära varandra? det är väl det vi egentligen vill, du och jag. men är vi beredda att riskera allt då? riskera allt vi byggt upp tillsammans, allt det som redan nu raseras allt för ofta och lämnar oss med samma eviga val, bygga upp igen eller gå vidare. av nån okänd anledning så bygger vi upp allt, börjar om. varenda gång. kommer det bli samma sak nu? nu när vi ska bo under samma tak, sova i samma säng, bli beroende av varandra. jag vet inte, men jag vet att jag älskar dig. vet att jag skulle offra allt för dig. jag vet att jag trots alla bråk, tårar och skrik alltid kommer älska dig. vad som än händer. och jag vet att du älskar mig. att du alltid kommer göra det vad du än säger. jag gillar inte tanken av att vara beroende av någon annan, att ständigt behöva någon annan. du vet ju hur jag är, tjurigt självständig och dum i huvudet. men vi kanske fixar det ändå, det kanske blir bättre än någonsin. jag vet ingenting, men jag vet att jag älskar dig så att det gör ont. fina du

vissa människor ska inte ha barn, inatt fick jag ta taxi för att hämta upp min lillebror och åka med honom hem till oss bara för att han skulle få sova någonstans där han känner sig trygg. när min lillebror ringer och gråter för att hans mamma och hennes nya kille fyllebråkar så går mitt hjärta sönder i alldeles för många bitar. jag gråter för att det inte är meningen att han ska behöva gå igenom det jag gjorde som liten, jag vill skrika för att jag känner mig så jävla maktlös och det enda jag egentligen kan göra är att alltid finnas där, att alltid ställa upp men det krossar mitt hjärta att veta hur dåligt han mår, fina fina lillebror. jag älskar dig tills hjärtat säger stopp