i just wanna be with you, that´s all
ibland så tänker jag att du kanske aldrig ens kommer förstå precis hur mycket jag tycker om dig
när vi stod där tillsammans med varsin öl framför brasan som värmde oss och som tillsammans
med månen lyste upp vattnet sådär fint som i en film. och du vände dig om och kysste mig
precis som så många gånger förr men den här gången viskade du jag älskar dig alldeles innan
och hela världen bara stannade. och jag viskade att jag älskar dig också även om jag inte riktigt
hade fattat att du sa det och just då blev jag den lyckligaste människan i hela världen.
och jag bad dig att vara snäll mot mig, alltid. och du kollade mig i ögonen och kramade mig
och sa att du aldrig, aldrig ska göra mig illa, att du aldrig, aldrig, aldrig ska svika mig.
och jag var så lycklig när jag stod där och kollade in i eldlågorna med din hand i min
och din alldeles för stora tröja över mina axlar.
för första gången i hela mitt liv så kan jag vara mig själv, så länge jag är med dig.
och du vet om alla mina problem, mitt trasiga liv och allt det som förstört mig
och du väljer att stanna. kanske för att du är lika trasig som jag. kanske
för att du också kan vara dig själv när du är med mig.
jag har hittat någon som jag kan vara lycklig med, någon som får mig att skratta
när jag inte alls vill skratta egentligen. någon som läser mig som en öppen bok
och som skyddar mig med sitt liv.
det finns en absolut trygghet som faller in varje gång du håller om mig,
som nästan övergår i en rädsla att det ska ta slut vilken sekund som helst.
även om jag vet om att det inte är så den här gången, att den här gången så
kanske du stannar med mig. ibland så tänker jag att du kanske aldrig ens kommer förstå
precis hur mycket jag faktiskt tycker om dig. du gör mig till en lyckligare människa
och jag vill aldrig, aldrig, aldrig gå tillbaka till hur livet var innan dig.
jag älskar dig, dig, dig. förevigt
jag är din förevigt älskling, om du är min förevigt
vill vara din förevigt älskling
Do you ever feel, feel so paper thin, like a house of cards, one blow from caving in?
du lovade ju, precis som alla andra dagar så lovade du att du skulle komma.
och jag behöver dig inatt, precis som alla andra nätter. jag behöver känna din värme och all
den trygghet jag känner i din famn. jag vill bara få känna ditt hjärta slå.
men du kommer inte komma, eller hur? precis som vanligt. och du lovar alltid saker du inte kan hålla
och jag borde vara van nu. eller det är jag väl visserligen redan men ikväll gör det lite extra ont.
jag vet inte varför, kanske för att det är grått och kallt ute och dagar som dessa känner jag mig
extra ensam.
och om du sårar mig nu så skulle du såra mig värre än vad någon annan någonsin gjort,
eftersom att jag tycker om dig -på riktigt.
never let people get to you. the way i see it, they can't pull the trigger if you don't hand them the gun
efter vissa helger, typ som denna, så funderar jag faktiskt starkt på att sluta festa. igår vaknade jag i någon annans säng, under någons täcke med någon annans hand på min mage efter en av de konstigaste nätterna på länge, och jag borde inte ha varit där, jag borde inte ha åkt dit men det gjorde jag. och jag gjorde det jag alltid brukar göra, jag tog mina saker och gick, lovade att höra av mig trots att jag vet att det är han som kommer höra av sig, alltid han. och jag åkte hem och la mig i min egna säng, under mitt egna täcke och panikångesten kröp fram och jag svettades och frös som aldrig förr. huvudet dunkade men jag lyckades somna ett tag ändå. och hela natten har jag legat här och snurrat runt, förbannad för att jag inte kan somna och när jag väl somnar så vaknar jag lika fort. nu är klockan snart sju och jag borde sova nu men jag kan inte. och ångesten från denna helg kommer försvinna i tid till nästa helg då jag kommer få deala med nästa ångest och alla undrar vafan jag håller på med och allt hade varit enkelt om jag visste det
världens värsta avtändning
grattis, har bara förstört hela käken, blivit mordhotad två gånger på mindre än en vecka, druckit tre liter vin själv på två dygn och bara fuckat upp allt. skulle behöva en avtändning på mitt liv typ. kliva av den här skiten fort, hela världen snurrar. fort, fort, fort. bort, bort, bort. världens värsta avtändning?
behöver mat, något jag inte fått i mig på flera dygn men lycka till att äta med en trasig käke.
skål!
and yes i was hurt, the whole time. i just didn't say anything
you kill me with your bullshit lies, you know. and over and over again i pretend i doesn't hurt. but you know what? it hurts. it hurts like hell. and everytime i hear your name, my heart skips a beat and it gets hard to breathe. i don't wanna be alone again, i don't wanna be left alone, broken and hurt. i've been trough that so many times before, i don't want to go trough all that again. maybe that's why i hold on to you so hard, because right now, you are the only thing that make me happy even tough you kill me a little bit everyday with your bullshit lies
i got a fearless heart, strong enough to get us trough the scary parts
allting var planerat och det skulle gå bra för oss, det kommer gå bra för oss. det måste gå bra för oss två men jag antar att du är lika trasig som mig och våra hjärtan slår i samma takt. och du slåss för samma saker som jag slåss för. och vi måste ta oss ur det här, vi måste börja leva för oss, med varandra. tillsammans du och jag. så länge vi vill och så länge våra hjärtan slår
well, i wish you did
"tänk om jag hade tagit hand om dig innan allt gick fel, räddat dig från dig själv, räddat dig från allt de du är nu."
mm, tänk om du hade gjort det då. det enda jag ville var att bli räddad men du såg inte det, inte förrän nu när det redan är försent och vi har gått vidare och jag är förstörd men innan jag blev såhär förstörd, när jag var liten och yr och nästan helt oförstördmså hade du kunnat rädda mig.
well, i wish you did
"Bara för att han vill behålla eran relation och kommer tillbaka
så betyder det väl inte att det inte är du som ligger blodig på
köksgolvet och känner hur det slår emot ditt huvud en hemskt natt"
och sanningen har aldrig gjort så ont
och jag höjer min vinare och tänker att jag aldrig ska bry mig igen
och bett hela världen fara åt helvete. jag tog mina cigaretter och min telefon och sen sprang jag, utan riktning,
utan mål. och strax bakom mig kom D, min fina hjälte, slet tag i mig och stod där och höll mig i sin famn när jag bröt ihop i månskenet och han lovade att allt skulle bli bra men jag var så rädd och bara några minuter senare studsade blåljusen mot betongväggarna och jag sprang, igen. med han efter mig denna gång också
och jag vägrade gå tillbaka förrän jag var helt säker på att snuten hade åkt.
och vi kom hit igen och han tog in mig på toaletten och torkade bort alla svarta tårar som runnit ner för kinderna
och han lovade att allt skulle bli bra, och jag har alltid trott honom när han sagt så men igår tvekade jag lite.
mest av rädsla, men jag sa att jag trodde honom och vi fortsatte dricka öl. och jag blev fullare än vanligt och åtta imorse bäddade han ner oss i sängen och jag somnade nog i samma sekund. och imorse vaknade jag med panikångest från helvetet trots att jag egentligen inte gjorde något fel igår och alla minnesbilder kom tillbaka som ett slag i magen, fuck alkohol
röker 4 cigaretter i rad, inget gör mig glad
och jag är alldeles för trasig och fördärvad men vågar du så får du varje skärva av mitt hjärta
för att jag är alldeles för trasig och förstörd.
jag tror inte ens att jag själv insåg hur mycket jag tycker om dig
tills igår när din telefon inte hade något batteri och dina vänner ringde mig
för att ingen visste vart du var, för att ingen hört från dig på ett dygn.
och jag blev orolig och hade nog inte blivit det om dina vänner åtminstone hade pratat med dig.
och dom sa att det var konstigt att du inte hört av dig till mig för jag brukar vara den enda du
bryr dig om att prata med och jag blev rädd och varenda gång jag ringde och blev kopplad
till röstbrevlådan så gjorde det lite mer ont i hjärtat.
men jag drack vin igår och försökte att inte tänka på det så mycket,
jag pratade med fina vänner och skrattade men hela tiden undrade jag vad du gjorde
och inatt innan jag somnade så testade jag ringa en sista gång i hopp om att få höra din
röst men jag kom bara till röstbrevlådan och jag somnade orolig.
imorse vaknade jag av min ringsignal och ditt namn på displayen och all oro
försvann när jag fick höra din röst och du var så rädd att jag skulle va sur
och du berättade att du inte fick tag i någon laddare förrän nu
och det första du hade gjort var att ringa mig och jag blev så glad
och innan vi la på så lovade du att komma hit senare och när vi la på så insåg jag
hur mycket jag verkligen tycker om dig, i ett dygn var jag så orolig och rädd för
att något skulle hänt bara för att jag tycker om dig så mycket. fina fina du
gör aldrig sådär igen.
and you may tell me to run, run now but i can´t do that
du förstörde mig och jag har kämpat i många år för att lära mig att leva med den smärtan, jag har lyckats ganska bra och är nästan hel igen även om allt de du gjorde ibland kommer tillbaka.
hur jag satt på psyket med dig, 13 år gammal och där satt jag varenda dag i flera månader.
hur jag alltid fick komma med ursäkter om varför du aldrig kom på alla möten på min skola.
hur jag inte visste om du levde eller inte under flera månader.
att jag varje kväll smsade och skrev att jag älskar dig och fick svar kanske fem gånger.
att du drog härifrån och lämnade mig när jag var 14 år gammal och jag fick lära mig att leva utan dig.
hur jag skyddade mina bröder i flera år för att dom aldrig skulle få se det jag fick se.
alla tårar, alla mordhot, skrik och panik. allt det jag fick växa upp med.
du förstörde mig och jag har fortfarande inte hjärta nog att säga allt det, hur ont det gjorde.
jag spelar stark men den där 10 åriga flickan som låg hemma i sin säng och grät finns kvar inom mig,
hon som inte visste vad hon skulle göra och tänkte ' det kan inte bli värre än såhär'. om den flickan
bara visste vilken kamp hennes liv skulle bli. hur hårt hon skulle få kämpa.
jag skulle vilja krama om den lilla flickan och säga att allt kommer bli bra även om det kommer ta många, många år.
du förstörde mig och du kommer nog aldrig förstå det själv. du skulle inte klara av att leva med dig
själv om du visste hur mycket du skadat mig.
i´m not giving up, i´m just starting over
min trygghet, den enda tryggheten jag haft sen jag var liten försvann och även om den tryggheten inte
var mycket värd i andras ögon så var den ändå allt jag hade. en trygghet, ett hem, en familj,
en familj som jag älskat villkorslöst under alla dessa år.
ett liv, rutiner, en vardag och ett liv som inte alls var bra men som jag lärde mig att trivas med
och bara vetskapen om att jag alltid hade ett hem, en nyckel till en lägenhet där jag bott sen jag var liten,
vetskapen om att jag alltid kunde komma hem vad jag än gjort. allt det försvann på en enda dag, ett litet misstag och allt var borta. nu har jag inte varit hemma på 7 veckor och nu har jag insett att det enda jag kan göra för att överleva är att skapa en ny trygghet, bygga upp ett nytt liv. jag ger inte upp, jag börjar bara om från början.
ett nytt liv, en ny start. det gör ont att veta att allt det jag bygger upp nu, allt det jag lyckas med kommer min familj och släkt aldrig att få se och även om dom ser att jag lyckas utan den där tryggheten jag haft sen jag föddes så kommer dom aldrig bli stolt. men jag har kommit ganska långt på 7 veckor.
för 7 veckor sedan hade jag ingenstans att ta vägen. ingen familj, ingen släkt och ingen trygghet, singel, ensam och fruktansvärt förtvivlad. idag har jag iallafall ett tillfälligt boende, där jag vet att jag alltid är välkommen vad som än händer, jag söker jobb hela tiden för att kunna hjälpa till att betala trots att jag har en utbildning att klara av också. jag har fått reda på vilka mina riktiga vänner är och vilka jag inte längre behöver i mitt liv.
jag har träffat en otroligt underbar pojke och även om jag fortfarande egentligen är singel så känns det inte lika jobbigt längre, jag har någon att dela alla problem med, jag har någon som bryr sig om hur jag mår och bara genom att finnas gör han mig till en lyckligare människa. jag kan alltid somna i hans famn och känna den där tryggheten jag förlorade och jag vet att ingen av oss kommer vara singel länge till.
vi har börjat bygga upp ett nytt liv tillsammans och även om det tar tid att börja om från början så vet jag att de är värt det och varenda kloss vi lägger tillsammans ,som alltid kommer ligga som grund i vårat nya liv, lägger vi ner ordentligt och vi ser till att klossen som sitter ovanpå verkligen sitter fast så att tornet aldrig kommer att rasa. vi gör det ordentligt den här gången, tillsammans han och jag.
jag är lycklig för att jag vet att vi har en framtid tillsammans och allt känns inte sådär hopplöst som det kändes för 7 veckor sedan. ljuset i tunneln är där framme men det är en bit kvar att gå och för första gången på länge så spelar det ingen roll hur långt jag måste gå för att nå dit för nu vet jag att jag aldrig kommer behöva gå ensam.
jag har börjat att bygga på mitt nya liv, tillsammans med min pojke, tillsammans med mina vänner och dom som jag räknar som min släkt och nu tvivlar jag inte längre på att det kommer bli bra. det kommer bli bra, det vet jag.
jag är lycklig för att du är en del av mitt liv, för att du valde mig framför alla andra. för att du hade kunnat flytta härifrån men du valde att stanna för att jag är viktigare än allt det andra
and she is just a little scared because everyone who said they'd be there, left
det är vår nu, på riktigt. nästa vecka funderar jag på att lämna den här stan för ett tag, lämna mina problem och allt som finns här hemma men jag vet inte ens om jag orkar, inget blir bättre av att jag drar.
ibland kollar jag på skärmen till min iphone i hopp om att du kanske skickat ett sms som jag missat men jag vet varenda gång att det inte är så. varenda sms jag får läser jag innan skärmen hunnit slockna igen och dom gånger ditt namn står där så kan jag inte låta bli att le, det spelar inte så stor roll vad de står, jag blir lika lycklig varje gång. jag önskar bara att du skulle höra av dig lite oftare, visa att du bryr dig så mycket som du säger. jag skulle dö inombords om du lämnade mig nu men jag skulle aldrig erkänna, aldrig.
du gör mig lycklig, hela tiden.
vill aldrig släppa någon för nära med rädslan för att bli lämnad men du har kommit mig närmre än någon annan ens vågat, och det skrämmer mig. men du har inte lämnat mig än och jag hoppas att du aldrig kommer göra det heller
i got me a fearless heart, strong enough to get us trough the scary parts
don´t you worry 'bout what you´ve been told,
cause honey i ain´t even close to cold.
i got me a fearless heart, strong enought to get us trough the scary parts.
i can´t promise this will work out right
but it would kill me darling if we didn´t even try.
mitt fina hjärta, jag vet att det inte alls är säkert att det kommer gå bra för oss,
eller ens att vi kommer fixa dehär, men jag lovar dig att jag kommer försöka
så länge du försöker. vi gör det bästa av dehär om vi bara vill.
vi kan komma långt du och jag, och bilden på oss kommer alltid
vara första bilden på oss två tillsammans och jag hoppas att det
blir tusen bilder efter den.
du är de finaste i mitt liv och jag tror inte ens att jag orkat utan dig.
i hope you're staying for a while because my heart really likes you
sitter i min ensamhet och dricker vin och livet är ganska bra trots att jag är själv och kommer få sova ensam inatt men just nu spelar det inte sån stor roll för imorse vaknade jag av att jag fick ett sms av världens finaste pojke och även om det inte var något viktigt och även om det bara var ett litet hjärta där så blev jag så fruktansvärt glad. alla dom där små söta smsen som dyker upp på min telefon ibland gör mig till världens lyckligaste eftersom att det innebär att han tänker på mig lika mycket som jag tänker på honom. och jag kan inte sluta le just nu. och igår när han satt på min balkong med huvudet på mina bröst och jag stod alldeles framför honom med armarna runt hans nacke och han påpekade att han kunde känna mitt hjärta slå och jag sa att det är bra för att då vet vi att jag lever iallafall och han skrattade sådär som bara han kan skratta och hela världen liksom stod still där ute när vi stod tillsammans.
och jag visste då att vi har en framtid tillsammans, jag bara vet det
and i don´t think i will make it without you so just promise me you´ll never leave me
det är fredag idag och i vanlig ordning så har jag spenderat kvällen med att dricka öl.
för det är ungefär det jag gör varje fredag nu. och egentligen gör inte det något för att
jag är ung och dum och man lever bara en gång och jag lever lite precis som jag vill
eftersom att ingen människa i världen någonsin kommer kunna säga åt mig vad jag
ska och inte ska göra. och även om allt är skit just nu, även om jag går sönder lite mer
varje dag så kan jag faktiskt säga att jag är riktigt lycklig just nu.
och ikväll har jag druckit öl, återigen precis som vanligt men ikväll har jag suttit bredvid
min otroligt vackra pojke och bara det gör livet lite bättre. att vi dessutom suttit tillsammans
med min "styvmamma" och hennes pojkvän och att dom två faktiskt gillar honom
gör allting så mycket bättre, och att vi 4 tillsammans suttit hela kvällen och skrattat,
skålat och pratat om lite allt möjligt och faktiskt bara haft roligt gör mig så jävla glad.
de var precis dehär jag behövde nu. precis dehär.
inget i hela världen kan dra ner mig nu.
fyfan va jag älskar er.
have you ever done something that actually killed you inside?
har slagit på nån form av autoläge i min hjärna, jag fortsätter upprepa gårdagen, samma rutiner, samma folk, samma steg och samma skratt som inte alls kommer från hjärtat utan är mest ett patetiskt försök att uppehålla den där masken om att allt är bra, trots att alla för länge sedan förstått att inget är bra. inget alls.
men jag vägrar erkänna och folk tror att jag snart kommer falla, som att jag inte redan gjort det tusen gånger bara idag. men jag erkänner inte, aldrig. jag fortsätter kämpa, biter ihop, gråter när ingen ser och drömmer mardrömmar som gör att jag vaknar upp kallsvettig, panikslagen och gråtandes varenda natt.
klarar knappt av att äta utan att må illa. vill helst gråta hela dagarna för att allt inom mig dör.
och människor runt om mig är rädda och fortsätter påpeka att jag snart kommer falla sönder,
återigen som att jag inte redan gjort det. och jag fortsätter påpeka att inget kan ta sönder mig. inget.
fast att dehär faktiskt tagit sönder mig redan så vägrar jag erkänna
och om jag någonsin skulle sätta mig mitt emot en annan människa och bara berätta allt, alla mardrömmar,
allt dehär som faktiskt dödar mig, om skrik, gråt, panik och smärtan jag försöker lära mig att leva med varenda dag så vet jag att den personen inte ens skulle tro mig när jag berättar hur ont det gör.
det gör ont och det vet alla, men ingen vet hur ont det faktiskt gör, ingen vet allt.
mitt sätt att försvara mig är att hålla alla på avstånd, att komma någon för nära skrämmer skiten ur mig,
att låta någon komma för nära mig gör mig panikslagen.
kanske för att jag släppt alldeles för många föra nära sanningen och alla som lovat att aldrig lämna mig har gjort det.
kvinnan som bar mig i sin mage i nio månader, som gav mig liv, uppfostrade mig och är till stor del ansvarig för den jag är idag, hon har lämnat mig. har din mamma lämnat dig nån gång?
har hon bara dragit, eller låtit dig dra utan att ens försöka hindra det?
vet du hur ont det gör? jag tror inte att någon som inte varit med om det kan förstå smärtan.
it fucking kills me, everything kills me.
men poängen är att det spelar ingen roll hur mycket jag än ger upp just nu,
hur många som än lämnar mig,
eller hur ont det gör så kommer jag aldrig att bli någon jag inte är för att passa in i eran värld.
vila i frid älskade, älskade du
men nästan varje morgon när jag sitter där ute så hamnar tankarna nästan alltid hos dig.
vart är du nu? vad händer efter döden och vad hände egentligen med dig?
jag kan inte låta bli att nästan varje morgon önska att du åtminstone hade kunnat få sitta på balkongen med mig iallafall en dag. att vi hade kunnat få sitta där i solen och dricka kaffe, kedjeröka, lyssna på våran musik och bara få prata om all skit, om allt bra och alla såna där tankar man tänker men aldrig riktigt säger högt,
kanske för att man är rädd för svaret, kanske för att ingen egentligen förstår.
men jag vet att du skulle förstå, du skulle förstå exakt varenda ord, varenda tanke som skulle komma ur min mun. jag önskar så innerligt att du skulle kunna vara här med mig och få uppleva alla fina vårdagar..
men nu är du inte det för din eld brann ut och det bränner som fan.
ibland undrar jag om jag hade kunnat göra något för att ändra ditt öde, även om jag innerst inne vet att jag inte skulle kunnat. det svider det också. allt dehär svider trots att det är över ett år sen du lämnade oss
och trots att det är över ett år sen jag hörde ditt fina skratt så kan jag fortfarande komma ihåg det om
jag anstränger mig riktigt, riktigt mycket. jag kan fortfarande se dina ögon om jag blundar,
jag kan fortfarande känna din doft om jag anstränger mig och ibland när någon går förbi mig på stan
och luktar precis som du gjorde så vänder jag mig om i hopp om att det är du, men jag blir lika besviken varenda gång. det spelar ingen roll hur många som går förbi mig och som luktar som du, det kommer aldrig vara du när jag vänder mig om. men jag har fortfarande inte riktigt insett och jag tror fortfarande att du bara är en av många vänner som glidit ifrån mig och att vi en dag ska springa in i varandra på stan.
det kommer vi aldrig göra för du är borta, ditt hjärta slår inte längre och det bränner till i mitt hjärta varenda gång jag tänker på att ditt hjärta är dött nu.
och imorgon när jag vaknar av att solen lyser sådär jävla starkt i ögonen och jag kliver upp för att dricka kaffe och röka i morgonsolen så vet jag att mina tankar kommer hamna hos dig igen och jag kommer precis som vanligt undra vart du är, vad som händer efter döden och vad som egentligen hände med dig..
och solen lyste upp hela våran värld
imorse, precis när solen börjat lysa upp hela våran värld så stod vi ute och rökte mina cigaretter. jag i mina solglasögon och du i din röda jacka. det var varmt ute men jag frös ändå. det var första gången du såg mig utan smink, jag hade ju vaknat typ tre minuter innan, men det gjorde inte så mycket eftersom att jag vet att du inte bryr dig. du var förbannad på resten av världen och ville träffa mig. därför stod vi där ute åtta på morgonen, du svor och ångrade dig lika fort, du kramade mig och bad om ursäkt för att ditt dåliga humör gick ut lite över mig trots att jag lovade att det inte gjorde något. och där stod vi vi och kramades och jag kunde inte sluta gäspa och du frågade om jag ville gå in o sova, men jag ville inte vara någon annanstans än bredvid dig, precis där i solen.
lämna mig inte, snälla snälla du
