and she is just a little scared because everyone who said they'd be there, left
det är vår nu, på riktigt. nästa vecka funderar jag på att lämna den här stan för ett tag, lämna mina problem och allt som finns här hemma men jag vet inte ens om jag orkar, inget blir bättre av att jag drar.
ibland kollar jag på skärmen till min iphone i hopp om att du kanske skickat ett sms som jag missat men jag vet varenda gång att det inte är så. varenda sms jag får läser jag innan skärmen hunnit slockna igen och dom gånger ditt namn står där så kan jag inte låta bli att le, det spelar inte så stor roll vad de står, jag blir lika lycklig varje gång. jag önskar bara att du skulle höra av dig lite oftare, visa att du bryr dig så mycket som du säger. jag skulle dö inombords om du lämnade mig nu men jag skulle aldrig erkänna, aldrig.
du gör mig lycklig, hela tiden.
vill aldrig släppa någon för nära med rädslan för att bli lämnad men du har kommit mig närmre än någon annan ens vågat, och det skrämmer mig. men du har inte lämnat mig än och jag hoppas att du aldrig kommer göra det heller
