i´m not giving up, i´m just starting over
jag är lycklig trots att allt jag byggt upp under alla år raserades på en enda dag, ett litet fel och allt förstördes.
min trygghet, den enda tryggheten jag haft sen jag var liten försvann och även om den tryggheten inte
var mycket värd i andras ögon så var den ändå allt jag hade. en trygghet, ett hem, en familj,
en familj som jag älskat villkorslöst under alla dessa år.
ett liv, rutiner, en vardag och ett liv som inte alls var bra men som jag lärde mig att trivas med
och bara vetskapen om att jag alltid hade ett hem, en nyckel till en lägenhet där jag bott sen jag var liten,
vetskapen om att jag alltid kunde komma hem vad jag än gjort. allt det försvann på en enda dag, ett litet misstag och allt var borta. nu har jag inte varit hemma på 7 veckor och nu har jag insett att det enda jag kan göra för att överleva är att skapa en ny trygghet, bygga upp ett nytt liv. jag ger inte upp, jag börjar bara om från början.
ett nytt liv, en ny start. det gör ont att veta att allt det jag bygger upp nu, allt det jag lyckas med kommer min familj och släkt aldrig att få se och även om dom ser att jag lyckas utan den där tryggheten jag haft sen jag föddes så kommer dom aldrig bli stolt. men jag har kommit ganska långt på 7 veckor.
för 7 veckor sedan hade jag ingenstans att ta vägen. ingen familj, ingen släkt och ingen trygghet, singel, ensam och fruktansvärt förtvivlad. idag har jag iallafall ett tillfälligt boende, där jag vet att jag alltid är välkommen vad som än händer, jag söker jobb hela tiden för att kunna hjälpa till att betala trots att jag har en utbildning att klara av också. jag har fått reda på vilka mina riktiga vänner är och vilka jag inte längre behöver i mitt liv.
jag har träffat en otroligt underbar pojke och även om jag fortfarande egentligen är singel så känns det inte lika jobbigt längre, jag har någon att dela alla problem med, jag har någon som bryr sig om hur jag mår och bara genom att finnas gör han mig till en lyckligare människa. jag kan alltid somna i hans famn och känna den där tryggheten jag förlorade och jag vet att ingen av oss kommer vara singel länge till.
vi har börjat bygga upp ett nytt liv tillsammans och även om det tar tid att börja om från början så vet jag att de är värt det och varenda kloss vi lägger tillsammans ,som alltid kommer ligga som grund i vårat nya liv, lägger vi ner ordentligt och vi ser till att klossen som sitter ovanpå verkligen sitter fast så att tornet aldrig kommer att rasa. vi gör det ordentligt den här gången, tillsammans han och jag.
jag är lycklig för att jag vet att vi har en framtid tillsammans och allt känns inte sådär hopplöst som det kändes för 7 veckor sedan. ljuset i tunneln är där framme men det är en bit kvar att gå och för första gången på länge så spelar det ingen roll hur långt jag måste gå för att nå dit för nu vet jag att jag aldrig kommer behöva gå ensam.
jag har börjat att bygga på mitt nya liv, tillsammans med min pojke, tillsammans med mina vänner och dom som jag räknar som min släkt och nu tvivlar jag inte längre på att det kommer bli bra. det kommer bli bra, det vet jag.
jag är lycklig för att du är en del av mitt liv, för att du valde mig framför alla andra. för att du hade kunnat flytta härifrån men du valde att stanna för att jag är viktigare än allt det andra
min trygghet, den enda tryggheten jag haft sen jag var liten försvann och även om den tryggheten inte
var mycket värd i andras ögon så var den ändå allt jag hade. en trygghet, ett hem, en familj,
en familj som jag älskat villkorslöst under alla dessa år.
ett liv, rutiner, en vardag och ett liv som inte alls var bra men som jag lärde mig att trivas med
och bara vetskapen om att jag alltid hade ett hem, en nyckel till en lägenhet där jag bott sen jag var liten,
vetskapen om att jag alltid kunde komma hem vad jag än gjort. allt det försvann på en enda dag, ett litet misstag och allt var borta. nu har jag inte varit hemma på 7 veckor och nu har jag insett att det enda jag kan göra för att överleva är att skapa en ny trygghet, bygga upp ett nytt liv. jag ger inte upp, jag börjar bara om från början.
ett nytt liv, en ny start. det gör ont att veta att allt det jag bygger upp nu, allt det jag lyckas med kommer min familj och släkt aldrig att få se och även om dom ser att jag lyckas utan den där tryggheten jag haft sen jag föddes så kommer dom aldrig bli stolt. men jag har kommit ganska långt på 7 veckor.
för 7 veckor sedan hade jag ingenstans att ta vägen. ingen familj, ingen släkt och ingen trygghet, singel, ensam och fruktansvärt förtvivlad. idag har jag iallafall ett tillfälligt boende, där jag vet att jag alltid är välkommen vad som än händer, jag söker jobb hela tiden för att kunna hjälpa till att betala trots att jag har en utbildning att klara av också. jag har fått reda på vilka mina riktiga vänner är och vilka jag inte längre behöver i mitt liv.
jag har träffat en otroligt underbar pojke och även om jag fortfarande egentligen är singel så känns det inte lika jobbigt längre, jag har någon att dela alla problem med, jag har någon som bryr sig om hur jag mår och bara genom att finnas gör han mig till en lyckligare människa. jag kan alltid somna i hans famn och känna den där tryggheten jag förlorade och jag vet att ingen av oss kommer vara singel länge till.
vi har börjat bygga upp ett nytt liv tillsammans och även om det tar tid att börja om från början så vet jag att de är värt det och varenda kloss vi lägger tillsammans ,som alltid kommer ligga som grund i vårat nya liv, lägger vi ner ordentligt och vi ser till att klossen som sitter ovanpå verkligen sitter fast så att tornet aldrig kommer att rasa. vi gör det ordentligt den här gången, tillsammans han och jag.
jag är lycklig för att jag vet att vi har en framtid tillsammans och allt känns inte sådär hopplöst som det kändes för 7 veckor sedan. ljuset i tunneln är där framme men det är en bit kvar att gå och för första gången på länge så spelar det ingen roll hur långt jag måste gå för att nå dit för nu vet jag att jag aldrig kommer behöva gå ensam.
jag har börjat att bygga på mitt nya liv, tillsammans med min pojke, tillsammans med mina vänner och dom som jag räknar som min släkt och nu tvivlar jag inte längre på att det kommer bli bra. det kommer bli bra, det vet jag.
jag är lycklig för att du är en del av mitt liv, för att du valde mig framför alla andra. för att du hade kunnat flytta härifrån men du valde att stanna för att jag är viktigare än allt det andra
Kommentarer