mystoryyy

jag vet att bilden av mig spricker men jag är bara lycklig när jag dricker

jag saknar min mamma, jag saknar min pappa. önskar att det inte var så här. önskar att det inte blev så här. önskar att jag aldrig drog, önskar att pappa aldrig drog. undrar hur ofta mamma tänker på mig, om hon nånsin tänker på vart jag är, vem jag är med och hur jag mår. undrar om hon gråter i ett tappert försök att skada mig, eller om hon faktiskt är ledsen på riktigt. vet ingenting längre. önskar att mamma kunde förstå, förstå att jag kanske bara drog för att skydda henne. ville inte att hon skulle se vad som håller på att hända med hennes enda dotter. att hennes dotter tänkte att det är bättre att dra och låta henne henne tro att jag mår bra och att jag bara drog för att jävlas istället för att låta henne se hur jag går sönder framför ögonen på henne och veta att hon aldrig kommer kunna göra nånting för att rädda mig. den enda som kan rädda mig nu är jag och den styrkan finns inte. jag är så förstörd och trasig. vill aldrig att mamma ska behöva se den sidan av mig så jag spelar känslokall, låtsas som att jag inte bryr mig och som att allt egentligen är bra. hade jag stannat så hade jag inte kunnat fortsätta älska henne, eftersom att det skulle komma en dag då hon inser vad som händer och slutar älska mig. och jag måste sluta älska henne först för att slippa bli sårad. därför åkte jag, i hopp om att allt kommer bli bra och att min mamma alltid kommer älska mig. jag kanske sårar henne genom att åka men jag skulle ha förstört henne om jag stannat..

undrar vart du egentligen är. undrar vem jag egentligen är.
undrar vad jag håller på med och om hela mitt liv cirkulerar kring att förstöra för mig själv. undrar hur många tårar en människa egentligen kan gråta och hur högt jag egentligen kan skrika innan luften tar slut i lungorna och rösten försvinner. undrar vad alla skulle säga om dom visste sanningen. undrar om nån någonsin kommer kunna lära känna mig på riktigt. undrar hur jag egentligen kunde bygga så höga och tjocka murar runt om mig. undrar vad som egentligen krävs för att nån ska kunna riva ner dom och se vem jag egentligen är. fortsätter gråta och undra. vill hem till dig.

ligger och gråter, vet inte vad jag tänkte när jag åkte hit eller ens vafan jag håller på med. gårdagen var awesome, har mått dåligt hela dagen däremot och sen hamnade jag här. bråkat och skrikit så mycket att jag tappat rösten men nu har idioten äntligen somnat och jag försöker göra samma sak. mindre lätt när man ligger bredvid en snarkande idiot och dessutom är jag så förbannad så att jag gråter av ilska. fyfan för mitt liv, ångest gånger 3000 och panik från helvetet. vill inte vara med längre, vill inte, vill inte, vill inte.

trots allt lill lördag och vi säger skål, ungefär som vanligt då. nu åker vi på krogen och ser om de är nå drag ikväll!
tack gud för mina otroligt fina vänner som alltid står på min sida och gör allt för att jag ska vara glad, och vad gör mig gladare en än jävla fylla och en riktigt utgång? juste, ingenting! skål

solen lyser och det är sommar, äntligen. vi ska på stan och mysa i det fina vädret. och jag önskar att vädret kunde spegla mitt humör, eller att jag åtminstone skulle vara lycklig över att solen lyser och egentligen vill jag vara det men allt känns så meningslöst, så onödigt och så jobbigt. som att ingenting spelar någon roll längre, som att allt jag gör ändå inte har någon betydelse. som att jag egentligen kunde vara pissfull nu bara för att livet är meningslöst och vad jag än gör så är det ingen som märker något. jag hatar dehär och jag är så nära på att ge upp

nykter och drogfri idag igen. whoho

tror jag aldrig blivit så förnedrad i hela mitt liv när jag tvingas åka in åtta på morgonen på ett behandlingscentrum för att pissa i en mugg när någon står och kollar på och sedan göra ett
"utandningsprov" som dom så fint kallade det för enbart för att kolla så att jag inte är
drog/alkoholpåverkad. klockan åtta en måndagsmorgon.
ett vanligt rutintest hade verkligen inte varit så förnedrande som det här
men att veta att människor verkligen hoppas och håller tummarna för att
dom ska hitta något i mitt piss så att jag kan få en LVU på mig och bli inlagd på ett
behandlingshem är oerhört förnedrande. dels för att jag verkligen inte tar droger
och dels för att det är människor i min egen släkt, i min egen familj som försöker sätta dit mig.
det gör ont i hjärtat och egentligen vill jag bara fucka åt hela systemet men nu har jag gjort
provet som inte kommer visa nånting och jag får svart på vitt att jag inte tar några jävla
droger, att jag inte har alkoholproblem och då kan jag äntligen få fucka åt hela jävla världen.
idioter

sjunker ihop i en liten hög på golvet och hoppas på att försvinna innan jag vaknar till ur den eviga fylla.

ett inlägg från inatt, var tydligen för full för att publicera

har druckit i 25timmar nu utan mat och utan sömn. jajjemen! fortsätter all in nu. saknar min pojke men han vill hellre va ned sitt ex. Ska döda hela världen

efter några timmars gråtande, några timmar på toalettgolvet efter att ha spytt upp allt maginnehåll och några få timmars sömn så sitter jag här nu, nyduschad med en cider i handen, redo för att dra på mig partyoutfiten och klackarna för ännu en kväll dimman
skål

och ingen människa i världen kommer nånsin få veta hur ont det gör att somna utan dig, ingen kommer nånsin få veta hur ont det gör att vakna själv. kommer sakna dig varenda sekund även om jag aldrig kommer erkänna det för en enda själ. du gjorde mig lycklig, snälla gör mig lycklig igen

kedjeröker och gråter... fuck you

i hopp om att denna eviga huvudvärk skulle försvinna så skålade jag i trevligt sällskap framför hockeyn, huvudvärken försvann desto värre inte men jag skålar vidare i ännu trevligare sällskap.
försöker hålla humöret uppe och tårarna inne trots att jag är ledsen, besviken och förvirrad.

skål!

ont, ont, ont! tar med mig en cider in i duschen och hoppas på bättre tider.
hoppas på att få dansa in natten i mina nya skor också. får se vart kvällen tar mig!

idag är det officiellt sommar! iallafall i min värld. dricker cider och vitt vin i oerhört fint sällskap. saknar min pojke men livet är jävligt bra just nu ändå.