mystoryyy

jag saknar min mamma, jag saknar min pappa. önskar att det inte var så här. önskar att det inte blev så här. önskar att jag aldrig drog, önskar att pappa aldrig drog. undrar hur ofta mamma tänker på mig, om hon nånsin tänker på vart jag är, vem jag är med och hur jag mår. undrar om hon gråter i ett tappert försök att skada mig, eller om hon faktiskt är ledsen på riktigt. vet ingenting längre. önskar att mamma kunde förstå, förstå att jag kanske bara drog för att skydda henne. ville inte att hon skulle se vad som håller på att hända med hennes enda dotter. att hennes dotter tänkte att det är bättre att dra och låta henne henne tro att jag mår bra och att jag bara drog för att jävlas istället för att låta henne se hur jag går sönder framför ögonen på henne och veta att hon aldrig kommer kunna göra nånting för att rädda mig. den enda som kan rädda mig nu är jag och den styrkan finns inte. jag är så förstörd och trasig. vill aldrig att mamma ska behöva se den sidan av mig så jag spelar känslokall, låtsas som att jag inte bryr mig och som att allt egentligen är bra. hade jag stannat så hade jag inte kunnat fortsätta älska henne, eftersom att det skulle komma en dag då hon inser vad som händer och slutar älska mig. och jag måste sluta älska henne först för att slippa bli sårad. därför åkte jag, i hopp om att allt kommer bli bra och att min mamma alltid kommer älska mig. jag kanske sårar henne genom att åka men jag skulle ha förstört henne om jag stannat..