mystoryyy

efter en 30 timmars fylla utan varken sömn eller mat så somnade jag tillslut av utmattning med tårar i ögonen bredvid någon jag inte alls borde sova med egentligen men just då sket jag ganska mycket i allt.
egentligen ville jag bara hem till han som jag kallar för min pojke men efter att han sårat mig utan
att egentligen veta om det och efter att jag bråkat med hela världen när jag satt på en båt mitt ute på
havet så sket jag i allt. jag var ledsen och sårad men vägrade säga något till nån tills att D kom fram
och kramade mig och jag började gråta så vi gick hem till honom så fort vi klev av i hamnen
och jag satte mig på diskbänken och rökte och grät.
kände mig ensam och sårad av hela världen men torkade alla tårar och skrattade
sådär tragiskt och patetiskt som man bara gör när man låtsas vara glad. för att det är lättare
att låtsas vara glad istället för att berätta allt som är fel.
och jag började bråka med den  där tjejen som egentligen bråkade med D bara för att hon blandade
in mig och sa saker hon inte har en aning om och jag skrek och gapade precis så som jag
alltid gör när jag är förbannad och full. men för en gångs skull var det jag som blev less och gav upp,
vilket jag aldrig annars gör men just då orkade jag inte fortsätta bråka så D tog med mig in i sovrummet,
bäddade ner mig i sängen och höll om mig tills jag somnade med tårar rinnandes ner för kinderna.
och imorse vaknade jag av att solen lyste in genom fönstret och jag ville egentligen dra täcket
över huvudet, glömma det som hänt dom senaste dygnen och aldrig mer vakna igen
men jag visste att det inte funkar så. så istället för att fortsätta sova så klev jag upp,
klädde på mig, tog mina saker och pussade D på kinden och gick sedan hem.
och efter att jag vaknat så fick jag bara mer och mer flashbacks från allt jag gjorde dygnen innan
vilket gav mig ännu mer ångest så jag drog täcket över huvudet samma sekund som jag klev
in i lägenheten och sen dess har jag sovit. sovit, sovit, sovit och försökt förtränga allt dumt jag gjort,
allt dumt jag sagt och alla tårar som runnit ner för mina kinder.
ikväll är jag nykter, första lördagen på flera månader utan alkohol i kroppen.
så bortsett från starka mediciner för att slippa smärtan i käken så är jag helt
klar i huvudet men ärligt så hade jag hellre varit pissjävlafull just nu för
att slippa känna denna ångest direkt från helvetet.
jag resonerar ologiskt men just nu orkar jag inte vara logisk.
det finns ingen anledning till det när ingen annan är logisk.
godnatt och far åt helvete