ibland så tänker jag att du kanske aldrig ens kommer förstå precis hur mycket jag tycker om dig
igår var nog en av de finaste kvällarna i mitt liv, en av de finaste stunderna någonsin
när vi stod där tillsammans med varsin öl framför brasan som värmde oss och som tillsammans
med månen lyste upp vattnet sådär fint som i en film. och du vände dig om och kysste mig
precis som så många gånger förr men den här gången viskade du jag älskar dig alldeles innan
och hela världen bara stannade. och jag viskade att jag älskar dig också även om jag inte riktigt
hade fattat att du sa det och just då blev jag den lyckligaste människan i hela världen.
och jag bad dig att vara snäll mot mig, alltid. och du kollade mig i ögonen och kramade mig
och sa att du aldrig, aldrig ska göra mig illa, att du aldrig, aldrig, aldrig ska svika mig.
och jag var så lycklig när jag stod där och kollade in i eldlågorna med din hand i min
och din alldeles för stora tröja över mina axlar.
för första gången i hela mitt liv så kan jag vara mig själv, så länge jag är med dig.
och du vet om alla mina problem, mitt trasiga liv och allt det som förstört mig
och du väljer att stanna. kanske för att du är lika trasig som jag. kanske
för att du också kan vara dig själv när du är med mig.
jag har hittat någon som jag kan vara lycklig med, någon som får mig att skratta
när jag inte alls vill skratta egentligen. någon som läser mig som en öppen bok
och som skyddar mig med sitt liv.
det finns en absolut trygghet som faller in varje gång du håller om mig,
som nästan övergår i en rädsla att det ska ta slut vilken sekund som helst.
även om jag vet om att det inte är så den här gången, att den här gången så
kanske du stannar med mig. ibland så tänker jag att du kanske aldrig ens kommer förstå
precis hur mycket jag faktiskt tycker om dig. du gör mig till en lyckligare människa
och jag vill aldrig, aldrig, aldrig gå tillbaka till hur livet var innan dig.
jag älskar dig, dig, dig. förevigt
när vi stod där tillsammans med varsin öl framför brasan som värmde oss och som tillsammans
med månen lyste upp vattnet sådär fint som i en film. och du vände dig om och kysste mig
precis som så många gånger förr men den här gången viskade du jag älskar dig alldeles innan
och hela världen bara stannade. och jag viskade att jag älskar dig också även om jag inte riktigt
hade fattat att du sa det och just då blev jag den lyckligaste människan i hela världen.
och jag bad dig att vara snäll mot mig, alltid. och du kollade mig i ögonen och kramade mig
och sa att du aldrig, aldrig ska göra mig illa, att du aldrig, aldrig, aldrig ska svika mig.
och jag var så lycklig när jag stod där och kollade in i eldlågorna med din hand i min
och din alldeles för stora tröja över mina axlar.
för första gången i hela mitt liv så kan jag vara mig själv, så länge jag är med dig.
och du vet om alla mina problem, mitt trasiga liv och allt det som förstört mig
och du väljer att stanna. kanske för att du är lika trasig som jag. kanske
för att du också kan vara dig själv när du är med mig.
jag har hittat någon som jag kan vara lycklig med, någon som får mig att skratta
när jag inte alls vill skratta egentligen. någon som läser mig som en öppen bok
och som skyddar mig med sitt liv.
det finns en absolut trygghet som faller in varje gång du håller om mig,
som nästan övergår i en rädsla att det ska ta slut vilken sekund som helst.
även om jag vet om att det inte är så den här gången, att den här gången så
kanske du stannar med mig. ibland så tänker jag att du kanske aldrig ens kommer förstå
precis hur mycket jag faktiskt tycker om dig. du gör mig till en lyckligare människa
och jag vill aldrig, aldrig, aldrig gå tillbaka till hur livet var innan dig.
jag älskar dig, dig, dig. förevigt
Kommentarer