mystoryyy

och inatt när vi klev in i den där varma lägenheten som var fylld med folk så kom han fram och kollade på dig, med den där blicken bara han har, kolsvarta ögon som såg rakt igenom dig och de enda han sa var gör du något för att såra henne, eller gör henne ledsen på något sätt så slår jag huvudet av dig. jag hoppas för din skull att du alltid tar hand om henne och skyddar henne från allt. och sen gick han. jag förstod ingenting men blev ändå alldeles varm i hjärtat. för att han, älskade älskade han alltid är så himla rädd om mig. den enda människa jag vet som faktiskt skulle döda för min skull. jag kollade på dig, trodde att du blev sur, jag vet ju hur du funkar. men du kollade bara på mig och sa att du lovar att alltid ta hand om mig. och vi hade roligt hela kvällen. skrattade tills solen gick upp och vi satt i en taxi på väg hem till våran älskade säng. och du råkade skalla mig så jag började blöda näsblod och jag skrattade för att allt var så komiskt och du fick panik och skrek att de inte alls var roligt och du fick jättedåligt samvete men de gjorde ingenting för jag skrattade och var så himla lycklig trots att blodet aldrig slutade rinna. tillslut la vi oss  i ett kokhett bad med solen stekandes mot fönstret och där satt vi och  vräkte ur oss allt de vi bär på. djupa ärliga diskussioner som fick mig att gråta och du höll om mig, gav mig en puss och torkade bort mina tårar. när klockan närmade sig tio kröp vi ner under våra fluffiga duntäcken, kramades och jag somnade i din famn. och livet kändes sådär fint och bra. precis sådär fint och bra som jag alltid vill att livet ska kännas. när vi vaknade idag, ungefär samtidigt som solen gick ner så påpekade jag hur ont i näsan jag har och så skrattade du. jag sa att de inte var roligt men kunde inte hålla mig ifrån att le ändå. vi klädde på oss och åkte till mamma för söndagsmiddag, precis som vi brukade, och allt var som de brukade fast att inget är som de brukade vara egentligen. men vi skrattade och du kollade på mig och mitt hjärta smälte, precis som det brukar göra när du kollar på mig sådär som bara du kan. och inatt sover jag själv och på ett sätt känns de alldeles fruktansvärt och sängen känns tom och kall utan dig men samtidigt ger det mig tid till att fundera, något jag inte vet om jag vill göra egentligen. fundera alltså, de leder ändå aldrig till något bra. men dom nätter du håller mig sådär nära, dom nätterna kommer jag leva på för alltid. dom nätter du inte gör det kommer jag tänka på då du brukade göra det. och  jag vet att du kommer såra mig igen, göra mig sådär illa så som bara du kan men just nu lever jag för våra skratt i soluppgången, ditt leende när du pussar mig godnatt och dina armar runt min midja. även om livet inte kommer bli som vi vill så är det de jag har nu. det jag kommer leva för. drömma om och sakna. inatt saknar jag dig. imorgon natt hoppas jag att jag kan krypa ner i din famn och känna ditt hjärta slå i takt med mitt / din förevigt