mystoryyy

Igår satt jag på mitt första möte tillsammans med min psykolog och när jag gick ut därifrån kände jag mig så lättad och jag skrattade inombords hela vägen hem och fattade inte alls varför jag inte ville gå dit i början. Psykologen är inte bara min psykolog utan är nu även min handläggare och faktiskt den första vettiga människan jag träffat inom det här sjuka svenska rättsystemet. Känns så skönt att sitta i ett möte och prata med någon som faktiskt lyssnar och som gör allt för att hjälpa mig. Klev ut därifrån med känslan av att jag vunnit. Att jag faktiskt haft rätt hela tiden.

Hatar svenska rättsystemet när jag under flera månader får höra att jag inte har "rätt till hjälp" och att dom inte har "möjlighet att hjälpa mig" och får sedan höra att dom visst haft möjlighet att hjälpa mig, hela jävla tiden har det funnits möjligheter, men idioterna tycker tydligen att det är bättre att säga att det inte finns möjligheter bara för att se hur allt utspelar sig. Så, hur utspelade det sig? Jag vann, in your face bitches. Trots månader av ångest osv så vann jag tillslut ändå. Ska ställa mig i lägenhetskö nu och hoppas på att väntetiden inte är allt för lång.

Vet inte om jag nämnt det här överhuvudtaget men efter ett av de jobbigaste bråken jag någonsin behövt vara med om så packade jag mina saker och flyttade. Och det senaste halvåret har jag bara försökt hålla huvudet högt och komma på en lösning på allt. Jag har tak över huvudet såklart men det är inte såhär jag vill ha det. Vem jag flyttade ifrån har ingen betydelse, det kan ha varit ett ex, en vän eller en förälder. Orkar inte förklara närmare men det är det jobbigaste beslut jag behövt ta. Och för första gången på flera månader så känns det som att allt kommer bli bra ändå. På måndag åker jag iväg med min älskade pappa, några vänner till oss och mitt ex på en veckas semester. Efter det ska jag tillbaka till psykologen, jag ska boka tid till en läkare för att få atarax utskrivet för att se om de hjälper mig att somna på kvällarna och jag ska fortsätta söka jobb och lämna in massa viktiga papper. Men först en veckas semester som jag verkligen behöver. Och jag lämnar den här staden med vetskapen om att jag vann ett av de jobbigaste krigen i mitt liv.