and i don´t think i will make it without you so just promise me you´ll never leave me
Det har varit några hektiska, jobbiga dagar den senaste veckan. Jobbiga dagar som även varit fyllda med glädje och skratt. Har spenderat alla kvällar i ett öltält i stan tillsammans med massa fina människor.
Jag har träffat människor jag inte träffat på många år, jag har skrattat tills att jag tappat andan
men jag har haft en fruktansvärt jobbig förkylning också som äntligen börjar släppa lite.
Inatt blev det kaos däremot, har legat på toalettgolvet i fosterställning hela natten och gråtit
skrikit av smärta och pissat rent blod. Blev ett besök på akuten idag och efter många timmars
väntande och gråtande så fick jag antibiotika utskrivet och sen blev jag hemskickad.
Så klart så håller njurarna på att ge upp nu och förmodligen pågrund av mitt kraftiga alkoholintag.
Fick mig en liten tankeställare idag att mitt sätt att leva på kanske inte är det bästa för mig själv.
Tydligen så räckte inte tankeställaren eftersom att jag åkte hem från akuten och öppnade en öl på
en gång och fortsatte festen. Halvsmart gjort med tanke på att alkohol slår ut antibiotikan och därför
lär jag bara bli värre nu. Hann iallafall hälla i mig tio glas vin och några cider innan jag åkte in till stan
och fick lite ångest när jag insåg att jag inte ens var full då jag i vanliga fall skulle ha blivit bra full på
all den där alkoholen. Börjar förstå att jag supit sönder mig själv totalt men försöker ignorera
det så gott det går. Vill inte inse, inte än. Tragiskt, jag vet.
Sprang även in i världens finaste pojke ikväll, min fina bästa vän genom allt trots att vi
bråkade lite för några veckor sen, vi håller ihop genom allt ändå. Men vi har inte haft
tid att ses sen vi stod mitt i stan 9 på morgonen och skrek på varandra och
när jag såg honom idag så brast det totalt och tårarna sprutade. Något
som jag aldrig i vanliga fall skulle göra nykter men när det gäller han så bryr jag mig inte.
Blev så glad när jag såg han och har nog aldrig gråtit sådär mycket nykter nån gång förut.
Stod och kramade han i 15 minuter minst och vägrade gå därifrån.
Om det finns någon jag skulle döda för så är det han. Älskade vän.
Så det blev en ganska bra dag ändå trots att jag bara satt i öltältet max en timme innan
jag bestämde mig för att åka hem och låta njurarna och huvudet vila. Har varit vaken
i 36 timmar i sträck så nu är jag ganska körd. Släpper inte smärtan i magen snart så åker
jag in på akuten igen. Dör lite av smärtan.
Kommentarer