mystoryyy

jag har övertalat mig själv nu så länge att om inte du ändrar dig så skulle jag skita i allt dehär
och gå vidare med mitt liv, men så skrev du förlåt idag, och förklarade.
och de var då jag insåg att jag inte komma kunna gå vidare helt oberörd
som jag försökt övertala mig själv till att jag kan.
jag vill alltid vara så jävla självständig
men jag har insett nu att jag bara är självständig
om jag vet att du står bredvid, om jag vet att du lyfter
mig om jag faller, om jag vet att du håller mig i handen och
torkar mina tårar om de behövs. då kan jag vara sådär jobbigt
självständig som jag vill vara. bara för att jag alltid vet att jag inte
behöver vara det egentligen, för du finns ju.
men om jag vet att jag måste vara självständig, stå på egna
ben och klara allt själv. kliva upp själv varenda gång jag slår i backen,
torka mina egna tårar och klara mig själv, då blir de helt plötsligt inte
lika lätt att vara självständig. då blir allt jobbigt helt plötsligt.
jag vet att jag skulle klara av det, jag har gjort det förut och jag kan
göra det igen.
det är bara det att jag inte vill, för jag insåg idag att jag är kär i dig,
jag insåg idag att jag behöver dig mer än vad jag trodde.