mystoryyy

igår var de 7 månader sen. och trots att mina tankar hamnade hos dig hela dagen
så skrev jag inget om det. jag visste liksom inte vad jag skulle skriva.
för att de kanske är 7 jävla månader sen nu, men det känns fortfarande som igår.
och jag har inte riktigt förstått att du är borta för alltid. jag hoppas fortfarande
varenda dag att du bara är på behandling där du egentligen ska vara och inte
har tillgång till telefon och att du en dag ska få telefontid och att du ska ringa
mig och att de ska stå ett konstigt nummer på min skärm när du ringer och
när jag svarar får jag höra din röst och jag blir så glad och gråter
när du berättar att du mår bra. men det kommer aldrig hända. för du är borta nu.
och det finns inga telefontider uppe i himlen.
och det fanns det inte på din behandling heller men du lyckades ändå ringa
alla för att berätta att du mår bra. för du var sån. du brydde dig om alla andra.
alltid. och jag tänker så ofta på dig, vem du skulle varit nu. om livet hade varit annorlunda
för dig. och jag saknar dig. varenda dag, varenda minut. jag tänker på
dig, hela tiden. du finns i mina tankar och jag vill inte, jag vill inte förstå.
jag kan inte förstå att du är borta..
jag glömmer dig aldrig