mystoryyy

de senaste dagarna har varit jobbiga. många stunder går allt bra men ibland så slår allt tillbaka igen.
allt kommer som en våg över mig och jag måste fokusera på att andas och tänka på annat.
jag vet inte egentligen varför jag är såhär just nu. de kan vara för att det är höst,
och för att jag drömt om dig. men bara fina drömmar.
och i drömmarna skrattar du alltid precis som när du levde.
du verkar så fruktansvärt lycklig och de gör mig varm inombords.
du pratar så himla fint om din mamma, dina syskon.
du pratar så fint om mig, om min pappa.
hur stolt du är över dom allihopa.
du brukar säga något roligt och sen skrattar du,
du skrattar sådär fint som bara du kan.
och fast att du är så glad och fast jag blir glad av att se dig så,
så gråter jag ändå i drömmen. och jag skriker att du
inte skulle lämna oss. att det inte är rättvist.
och du brukar krama mig och viska att livet inte är rättvist
och ibland blir saker inte som man planerat att dom ska bli.
och när jag vaknar så känner jag mig både glad och ledsen.
glad för att jag tror att du har det bra nu. men ledsen
och alldeles tom inombords för att du är borta.
du ska ju vara glad här hemma med oss,
du ska ha det bra här med oss.
men nu är du inte här och de är 7 månader sen du försvann.
9 månader sen vi träffades. jag har fortfarande inte förstått.
kanske för att jag inte vill,  kanske för att jag inte orkar.
jag saknar dig iallafall. dom här dagarna har varit jobbiga för
jag tänker på dig hela tiden. vill bara ha hem dig.




jag skriver igen när jag mår lite bättre.
ta hand om er. och ta hand om varandra