mystoryyy

är oerhört förvirrad just nu och människor är förbannat dumma i huvudet.
pojken jag tyckt om så fruktansvärt mycket försvann ur mitt liv på några sekunder.
vi har för  nån månad sen bestämt tillsammans att de inte ska bli något seriöst mellan
oss för att vi båda trivdes som det var. enkelt, okomplicerat osv. vi träffades,
sov tillsammans och fick den uppmärksamhet vi båda behöver när vi ville.
och det funkade bra. för oss båda. men att bete sig som han betedde sig är så jävla fel
och jag mår illa av bara tanken. och allt det jag kände för honom försvann.
och ja, de är väl klart att jag mår lite dåligt av det men jag grät inte ens.
och de skrämmer mig lite. men det var nog bäst såhär.
han ringde mig i lördags, på fyllan. fast jag sa bara att jag inte orkar vara ett andrahands val
och jag orkar inte att han bara hör av sig på fyllan. jag har inget emot att ha det
som vi hade det innan men dehär funkar inte. tyvärr. jobbigt men sant.
fast precis som jag sagt innan så kommer jag välja att gå vidare med ett leende
på läpparna och vara tacksam för den tid vi haft tillsammans.
de är lättare så.
killen som krossade mitt hjärta för ett tag sen verkar va back in the game igen.
men jag vet inte. han har alldeles fruktansvärt mycket att bevisa innan jag kommer
kunna lita på honom igen. men han får mig att skratta, det är fint.

här uppe, bland alla fina människor hinner jag inte tänka så mycket på allt dehär.
jag kör på bara, men på nätterna när jag sitter ute, helt själv och röker
och de är sådär tyst, de enda som hörs är mina andetag, då kan jag inte låta bli
att tänka. och de gör sådär förbannat jävla skitont. tyvärr.
vill inte hem egentligen men jag måste ju åka snart.