om livet var en sång så skulle jag sjunga hela tiden, bara flumma genom livet. och du o jag, vi skulle kunna alla melodier

jag har inte uppdaterat på ett tag, mest bara för att jag inte vet vad jag ska skriva.
trots att det finns massor att skriva om..
det är kaos i mitt huvud. på jävligt många olika sätt. jag får liksom ingen ordning på mitt liv.
jag kan lösa ett problem men då kommer det två nya. och tillslut sitter jag där med så mycket
problem, med så mycket skit.
det har varit en fin helg, men samtidigt så otroligt jobbig och jag har tänkt alldeles för mycket.
just nu sitter jag med gårdagens smink utkletat i ansiktet, med tovigt hår och med en jättestor mysig
tjocktröja. jag mår lite illa av röklukten, fast ibland kan jag tycka att de påminner lite om dig.
de luktar inte sådär äcklig röklukt som att man suttit o rökt under fläkten i 20 år
utan mer sådär fin röklukt, är de nån som vet va jag pratar om? så luktar jag iallafall.
och de gör så ont i mig just nu, som att mitt hjärta slits i bitar, för att för ett tag sedan
fanns det en kille som fick mitt hjärta att slå många extra slag, som fick mig att fnittra sådär lyckligt
och fint, allt var fint gällande oss. men det var länge sen nu och han krossade mitt hjärta
på ett alldeles jävla skit dåligt sätt o jag grät, jag grät jättemycket och jag har aldrig varit tjejen
som gråtit över pojkar men för han grät jag fruktansvärt mycket. men livet går vidare, it always does.
och jag tror att jag är lite dum i huvudet och jag har nog ett alldeles för stort hjärta
för när såren läkt och jag slutat gråta så kunde jag ändå säga att jag önskar honom all lycka i världen,
att han får vara bland människor som älskar honom, att han mår bra och får vara lycklig.
det kanske låter konstigt, han sårade ju mig så mycket. men jag visste alltid innerst inne att det
inte var meningen och att han egentligen också mådde jättedåligt över det. och att han önskade mig
massa lycka o kärlek. det kanske låter konstigt och man behöver nog veta hela historien för att kunna
förstå, och de är fortfarande inte säkert att man faktiskt förstår. men allt blev fel när de handlade om oss.
vi sa fel ord, gjorde fel saker och tänkte fel tankar.
att han betett sig otroligt dåligt kommer jag alltid att tycka.
att komma o gå när det passar är jävligt dåligt.
och varenda gång han bråkat med sin tjej hörde han av sig till mig.
typ som att jag var någon som aldrig lämnade honom, och trots att de gått flera månader
så skulle jag ändå prata med honom o förlåta honom. o de kanske var dumt av mig
men jag tror mitt hjärta är för stort för att hata honom.
och nu, nu är han tillbaka igen.
jag vet inte om jag tycker om det eller hatar det.
allt dehär gör mig galen iallafall för att tankarna snurrar runt och tar aldrig slut.
allt är ju annorlunda den här gången. det är faktiskt slut mellan dom
men jag vet inte. kommer ta fruktansvärt mycket tid innan jag ens vågar lita på honom.
jag har funderat lite på om vi skulle passa ihop eller inte. tror nog nästan alla tjejer funderar på sånt..
hur som helst så vet jag inte. antingen skulle vi passa jättebra ihop eller så skulle vi bara bli kaos,
gråt o skrik. vi kanske kommer få reda på det en dag, kanske inte.
men de känns som att dehär aldrig kommer få ett riktigt slut, för hur vi än gör
så blir det ändå alltid precis såhär. och jag vet inte om det är bra eller dåligt.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

När det står en liten röd stjärna (*) vid ett fält betyder det att det fältet måste fyllas i för att kommentaren ska kunna visas :)<3

* Ditt namn:
Kom ihåg uppgifterna?

Din E-mail: (Visas bara för mig)

Länk till din hemsida/blogg (valfritt):

* Här kan du kommentera tills du sprängs:

  • Till bloggens startsida