mystoryyy

förvirrad natt, förvirrad dag. känslor som fanns men som inte längre finns men som gjorde
sig påminda igen. sms och telefonsamtal som fick mig att gråta lite.
inte av lycka eller av sorg utan mest bara för att det var så jävla fint.
en människa, en fruktansvärt fin människa satt o lämnade ut hela sitt hjärta
utan lögner, inget spel. bara ren o skär jävla ärlighet och det gjorde lite ont i mig.
de gjorde ont, att en kille som jag inte träffat på så länge och som egentligen är ett
svin, kan vara så ärlig och rak. och det var fint, han är en fin människa
men jag vet hur han är och därför är jag så förvirrad nu.
jag känner honom alldeles, alldeles för bra. han kanske inte förstår det själv.
men dehär me känslor, de skrämmer skiten ur honom.
han vågar aldrig ge hjärtat rakt ut för han är så rädd för att bli lämnad,
för att bli sårad. vilket är lite tråkigt för han vet egentligen att jag är den sista
människan på jorden som nånsin skulle dra. han har betett sig som ett svin
förut och trots det står jag kvar, bara för att jag vet att innanför dedär hårda
skalet så finns det ett hjärta av guld. han visar de inte så ofta men det finns där
och det vet jag. därför stannar jag. han har bara hamnat på fel väg,
sett fel saker, tagit fel beslut, gjort fel saker, men han är en bra kille egentligen.

och idag när vi satt där under fläkten o drack kaffe, rökte o snackade massa
skit så insåg jag hur mycket jag saknat honom och våra fina kaffestunder.
saknat oss.
vi är fina tillsammans. ganska så oslagbara om vi bara håller ihop.
vi kan vinna mot alla andra men har svårt att vinna över oss själva.
vi är ganska bra tillsammans, men en del av oss är ändå kaos.
kaos, impuls o dåliga beslut.
vet inte vad jag ska skriva
men vännen jag har saknat dig, o allt de som hänt.
vi löser det tillsammans