mystoryyy

skriver dehär inlägget nu för om allt går åt helvete ikväll så kommer jag tvinga mig själv
att läsa dehär inlägget tusen gånger om de är de som krävs för att jag själv ska förstå
att jag har rätt.
jag kommer inte skriva just nu va allt dehär handlar om,
så ni behöver inte bry er om att läsa dehär inlägget. dehär skriver jag för min egen skull.
om jag förklarar senare vad dehär handlar om så kan ni gå tillbaka o läsa,
så kanske ni förstår lite bättre.

allt dehär känns konstigt just nu, jag är så jävla nervös så jag knappt kan
fokusera, men jag försöker att tänka på annat hela tiden.
de låter som att jag pratar om ett livsavgörande beslut, på liv eller död.
de är inte det.
jag blir irriterad på mig själv för hur många gånger har jag inte lovat mig
själv att aldrig, aldrig bli såhär igen? varför håller jag inte det löftet?
ibland tror jag att en del av mig själv bara är ute efter att såra mig själv
på ett sjukt vrickat sätt. jag tror nästan det.
att en del av mig hatar mig själv och gör allt som är möjligt för
att jag ska skada mig själv på värsta möjliga sätt,
för att den delen av mig mår bra av att jag mår dåligt typ.
jag vill skriva 'är de nån som vet vilken känsla jag pratar om,liksom vet hur de känns?'
men de kan jag inte för jag sa att ingen behöver läsa dehär, men
om nån ändå gör det så kan ni väl lämna en kommentar kanske.
för då vet jag att jag inte är själv om de o kanske, kanske blir lite gladare av
att veta att det inte bra är min hjärna som är helt sjuk och som tänker helt fel ibland.
att det inte bara är jag som förstör för mig själv liksom.
äh, jag vet inte. svamlar så jävla mycket nu känner jag.
orkar inte egentligen.
okej, hur de än blir sen, vad som än händer så kommer de bli bra.
kanske inte på en gång, kanske inte på ett bra tag. men alla
sår läker förr eller senare och hur de än blir vet jag att
de kommer bli helvetes bra i slutet.
with or without you typ, även om jag hoppas på with you.
de kanske går åt helvete, men låt de göra det då. de blir
bra ändå. om de går åt helvete så är det för att de är meningen att
de ska bli så.
däremot tror jag inte att jag klarar av mer smärta just nu
och jag vet att jag kommer krascha om de inte går bra.
om de inte funkar. fast jag vet inte. jag vet vad jag vill
och det kanske är det som är felet.
jag vet vad jag vill alldeles åt helvete för mycket,
och då kanske allt bara blir kaos? jag hoppas inte det.

om de går åt helvete så kommer jag gråta, gråta hur mycket som helst
ikväll men jag kommer kliva upp med ett leende på läpparna imorgon
och risken finns att jag aldrig kommer berätta för någon
om smärtan inombords, för att det blir värre då liksom.
det blir värre om folk faktiskt vet om att smärtan existerar
för då blir det lättare för mig att visa att jag faktiskt mår dåligt
och då blir smärtan mer påtaglig.
det kanske är meningen att jag ska bli ledsen och besviken
och helt jävla förstörd, jag hoppas inte det men man vet aldrig.
imorgon kanske allt är förstört, imorgon kanske jag är förstörd.
eller så är allt bättre än någonsin, men jag är rädd.
rädd som fan över att allt ska gå fel, för att jag liksom kommer
dö lite inombords då.
de kommer kännas lite som att de inte är meningen att jag ska
vara lycklig, någonsin.
och det kommer bli jobbigt, jävligt jobbigt.
jag vet att jag kommer sitta här och försöka formulera hur jag känner,
skriva massa skit inlägg och allt kommer vara precis
som då jag startade den här bloggen, under den tiden jag
var så olycklig att jag höll på att gå sönder.
men de gick ju bra, eller hur? jag gick inte sönder och  kommer inte
göra det den här gången heller om det nu är så att allt går åt helvete
så kommer jag inte gå sönder även om de kanske kommer kännas som det.
jag vet att jag är stark, starkare än vad som ibland kanske är bra.
och självständig, lite för självständig ibland men jag är ju bara det
för att jag vet att jag inte behöver vara det egentligen.
att de liksom är någon som lyfter upp mig om jag faller.
vad gör jag då, när ingen lyfter upp mig längre?
jag vet inte vad som kommer hända ikväll men jag mår redan dåligt
för jag är så rädd att allt kommer gå fel.




My whole life waiting for the right time
To tell you how I feel.
Know I try to tell you that I need you.
Here I am without you.
I feel so lost but what can I do?
'Cause I know this love seems real
But I don't know how to feel.

We say goodbye in the pouring rain
And I break down as you walk away.
'Cause all my life I felt this way
But I could never find the words to say stay.

Alright, everything is alright
Since you came along
And before you
I had nowhere to run to
Nothing to hold on to
I came so close to giving it up.
And I wonder if you know
How it feels to let you go?


and i will break down if you walk away