mystoryyy

jag har aldrig träffat någon som knarkar så mycket som du, ändå är du den renaste jag mött.

jag lägger örat mot din handled
pulsen tickar där i

hjärtsåret strax nedanför ditt svalg
påminner mig om att din kropp
är vid tidens slut

ditt tunga grå huvud
vilar i mitt sorgeknä

ditt rop på hjälp har
stelnat i luften
det hänger kvar och vittnar om
alla gånger du slogs för ditt liv

och nu. en sten i min hand

döden är sant för dig,
det enda du kan räkna med

men ambulansen är på väg
och du kommer inte lämna mig
den här gången.

jag hittade den här dikten och lånade den av:
http://handleder.blogspot.com/

lina heter hon. jag tycker ni ska läsa hennes blogg. faktiskt.
jag brukar inte tipsa om andra bloggar egentligen. kanske
för att jag aldrig riktigt hittar någon blogg som är värd att tipsas
om. men hennes blogg är det. jag vet inte varför egentligen..
jag tror att det beror på att hon skriver så jävla rakt, så jävla ärligt.
jag ser nog upp till henne lite. att se upp till en människa man aldrig träffat,
inte känner kan jag själv tycka är konstigt. iallafall lite.
jag brukar inte göra det heller.
men all respekt till henne, för att hon trots allt  som hänt ändå är här,
kämpar och inte ger upp. de är coolt, coolt som fan.
och den där dikten berörde mig.
kan inte beskriva hur, men den gjorde det.
hur som helst, läs hennes blogg.
och lina: keep on, you rock.
och vill du att jag tar bort dikten, kommentera så fixar jag de på en gång