vi har svikit och glidit en mil ifrån det vi var då. hamnade i blodiga bråk, skriker på varann fast på olika språk. vi är trasiga för alltid

Vi går på samma väg men åt olika håll
och jag tror det beror på hur olika folk vi är.
det är inte klokt hur man känner ibland,
att man måste iväg men ändå älskar varann.
jag menar du och jag har sett solnedgången
så det är synd att vägarna ska delas i redan för
ingenting är större än vi två
men våra vägar dom skiljs åt
och, det är sorgligt men sant
men vi båda vet att vi inte kommer nånstans.
men i framtiden kanske våra vägar korsar varann
och om det finns något kvar kan jag lova
att vi kan försöka igen.
Vi är så lika men ändå inte alls,
för våra vägar går emot det som vi känner för varann.
och jag önskar ibland att jag inte kände något alls,
för allting är perfekt men ändå känner vi nånstans att
vi är på samma plats iallafall ett tag.
du är på samma blad men på en annan rad.
du är inte samma som jag, så du gör andra val.
även om du ber mig kan jag inte stanna kvar
för den framtid du söker verkar inte matcha mitt öde
så tack och adjö och jag hoppas att det löser sig



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

När det står en liten röd stjärna (*) vid ett fält betyder det att det fältet måste fyllas i för att kommentaren ska kunna visas :)<3

* Ditt namn:
Kom ihåg uppgifterna?

Din E-mail: (Visas bara för mig)

Länk till din hemsida/blogg (valfritt):

* Här kan du kommentera tills du sprängs:

  • Till bloggens startsida