mystoryyy

en kille bad mig ta reda på en sak förut och jag sa att jag skulle försöka.
han sa "du har lika bra kontakter som jag, om inte bättre.
det finns inget du inte kan ta reda på, jag vet att du bara behöver ringa lite samtal
så får du precis det du är ute efter, vad de än gäller.
behöver jag veta/ha något jag inte kan få tag på själv så är du den jag ringer till
för de jag inte kan fixa kan du fixa."
insåg då att han nog har ganska rätt. har aldrig tänkt på det så förut.
jag vet ju det mesta om nästan alla och det jag inte vet får jag reda på hur lätt som helst.
vi tillsammans är ganska bra, vi skulle kunna komma hur långt som helst.

att han sedan sa när vi började prata om min släkt "vem vet, om 5 år kanske jag
sitter där med hela din släkt och våra barn och med din mamma som svärmor
och mormor åt våra barn."

de kändes jävligt konstigt att höra, inte för att jag tror att de är sant
men visserligen så skulle de inte förvåna mig heller.
vem vet, om 5 år kanske vi sitter där med en liten familj.
han och jag som är kaos, hat, kärlek och impuls.