mystoryyy

går in på din facebook varenda dag och jag vill, vill så gärna skriva något
men orden fastnar och jag vet inte egentligen vad jag vill få sagt.
jag vill berätta allt, vad jag gör på dagarna, alla eviga pojkproblem,
alla roliga fester som jag önskar att du var med på,
men du vet ju redan allt det. du sitter ju däruppe och kollar på mig,
skrattar åt mig när jag blir för full och gör alla dumma saker som bara jag lyckas med.
jag vill berätta hur ont det gör, smärtan, du vet? smärtan av att något är borta, en
del av mig är liksom förevigt borta. jag vill berätta om alla gånger jag gråtit
för dig, alla ljus jag tänt och låtit brinna för dig.
men det spelar ingen roll vad jag skriver, du kommer ändå aldrig komma tillbaka.
det spelar ingen roll hur många tårar jag gråter, de spelar ingen roll hur många ljus
som än brinner för dig, du kommer aldrig komma tillbaka.
och det gör så jävla ont.
jag önskar så att du var här nu, att jag kunde få krama om dig igen.
jag önskar så att du kunde pussa mig på pannan igen och säga hur fin jag är.
jag önskar mer än något annat att du kunde vara här nu.
vi är ju släkt, vi är av samma kött och blod.
vi hade så mycket saker kvar att göra och uppleva.
våra barn skulle ju växa upp tillsammans och bli vänner.
för så är det i våran släkt, alla är vänner och växer upp tillsammans
men jag kommer aldrig få bli gammal med dig.
jag önskar så att du kunde vara här nu, krama om mig och lova att allt kommer bli bra.
men de kommer aldrig bli bra för du är borta och jag kommer aldrig mer få se dig igen.
jag vill skriva så mycket men ingenting gör det bättre.
du vet att jag älskar dig och att jag saknar dig så.
och jag fick aldrig ens säga hejdå.
kommer alltid gråta för dig, alla ljus jag tänder kommer alltid brinna för dig.
kommer alltid sakna dig.