mystoryyy

fan. så, du raderade mig helt tillslut, eller?
jag tänker på dig, så ofta. och jag undrar om du någonsin ens tänker på mig, så som jag tänker på dig..
om du undrar vad jag gör, vad jag känner and what so ever. jag försöker att glömma dig, tro mig. det gör jag. men det funkar inte så. jag saknar dig. verkligen. du var han som alltid fanns där, dygnet runt. och nu kommer vi nog aldrig prata igen, eller vem vet. en dag kanske vi gör de ändå. önskar att vi hade fått ett bättre avslut, den här gången sa vi inte ens hejdå..
du sårade mig, mer än du nånsin kan förstå. fan också. när jag berättar saker om mig själv till en annan människa ger jag den personen rätt till att såra mig, och det var precis så det var. jag berättade om mig själv, för jag trodde att jag kunde lita på dig, och du sårade mig genom att försvinna utan att säga hejdå. nu rinner tårarna igen. livet innan dig kunde jag utantill, jag kunde haft de så föralltid. hur ont de än gör så är jag väl ändå glad för att du blev en del av mitt liv, ett kapitel som jag inte vet om jag ska fortsätta skriva på eller om de är dags att komma på rubriken för nästa kapitel..
hur som helst så saknar jag dig, även om du aldrig kommer få veta det.
jag hoppas att du är lycklig, du förtjänar att vara det.
fast snälla, glöm henne. du vet själv hur mycket hon förstör dig.
och den dagen du behöver någon som lyssnar, någon som åtminstone
försöker förstå så vet du ju vart jag finns. då är det bara hoppas på
att jag finns kvar här, på samma plats som vanligt.
ta hand om dig nu.
och snälla, glöm inte bort mig. inte än