ett sista ögonblick
för nåt år sen köpte vi en hund, som senare skulle bli mitt allt, de enda i hela världen som fick mig att kliva upp på morgonen, som fick mig att fortsätta hur jävla jobbigt det än var. han var världens finaste. han brukade sova bredvid mig varenda natt, och jag kunde sitta uppe i skogen i flera timmar och kolla på när han busade och lekte.
min pappa har haft mycket problem under några år, och jag klarade inte av att bo med honom för jag ville inte se när han förstörde sitt liv. sen hände massa saker och när jag flyttade hem till honom igen så blev de massa strul och killen som tagit hand om min hund hade förstört honom helt och hållet. så jag fick börja om från start och träna upp honom till den hund han en gång varit, och jag lyckades. en kväll kom den killen tillbaka, det slutade med ett stort bråk mellan oss och veckan efter hände det en massa saker så tillslut fanns det ingen annan utväg än att sälja honom. pengarna brydde jag mig givetvis inte om utan det enda jag brydde mig om var att han skulle komma till ett hem där han blev älskad och omhändertagen.
dagen dom kom och hämtade honom grät jag konstant. jag kommer ihåg det så tydligt, jag satt på köksgolvet och han hade huvudet i mitt knä och kollade på mig med sin gulliga valp blick. han visste att nånting var fel, han visste alltid när nåt var fel. jag grät och pussade honom på sidan av hans nos som jag alltid brukade göra och viskade: älskling, vi syns snart igen. jag lovar. glöm inte bort mig.
jag satt kvar på köksgolvet i flera timmar efter det, och grät.
idag är det snart två år sen. och om en vecka fyller han 5 år mitt lilla hjärta.
jag ska åka och hälsa på honom snart, jag vet bara inte när. jag vet inte om jag vågar,
kommer bli så fruktansvärt svårt att se honom när jag vet att jag måste lämna honom igen.
jag älskade verkligen den hunden, så otroligt fin. jag tänker på honom varje dag och har kontakt med hans nya ägare och min kärlek mår så bra där han är nu, och det känns verkligen bra, att han fick komma till ett vettigt hem efter de han fick gå igenom. jag ångrar mig ibland. men jag vet att jag gjorde rätt.
killen som förstörde honom? well, honom kommer jag aldrig förlåta, aldrig. han är förmodligen den sista människan på den här jorden som jag vill träffa igen.
det har tagit mig en timme att skriva dehär inlägget. sjukt jobbigt.
fina lilla vän, jag tänker på dig varje dag. du finns alltid i mina tankar.
vi syns snart igen, jag lovar.
min pappa har haft mycket problem under några år, och jag klarade inte av att bo med honom för jag ville inte se när han förstörde sitt liv. sen hände massa saker och när jag flyttade hem till honom igen så blev de massa strul och killen som tagit hand om min hund hade förstört honom helt och hållet. så jag fick börja om från start och träna upp honom till den hund han en gång varit, och jag lyckades. en kväll kom den killen tillbaka, det slutade med ett stort bråk mellan oss och veckan efter hände det en massa saker så tillslut fanns det ingen annan utväg än att sälja honom. pengarna brydde jag mig givetvis inte om utan det enda jag brydde mig om var att han skulle komma till ett hem där han blev älskad och omhändertagen.
dagen dom kom och hämtade honom grät jag konstant. jag kommer ihåg det så tydligt, jag satt på köksgolvet och han hade huvudet i mitt knä och kollade på mig med sin gulliga valp blick. han visste att nånting var fel, han visste alltid när nåt var fel. jag grät och pussade honom på sidan av hans nos som jag alltid brukade göra och viskade: älskling, vi syns snart igen. jag lovar. glöm inte bort mig.
jag satt kvar på köksgolvet i flera timmar efter det, och grät.
idag är det snart två år sen. och om en vecka fyller han 5 år mitt lilla hjärta.
jag ska åka och hälsa på honom snart, jag vet bara inte när. jag vet inte om jag vågar,
kommer bli så fruktansvärt svårt att se honom när jag vet att jag måste lämna honom igen.
jag älskade verkligen den hunden, så otroligt fin. jag tänker på honom varje dag och har kontakt med hans nya ägare och min kärlek mår så bra där han är nu, och det känns verkligen bra, att han fick komma till ett vettigt hem efter de han fick gå igenom. jag ångrar mig ibland. men jag vet att jag gjorde rätt.
killen som förstörde honom? well, honom kommer jag aldrig förlåta, aldrig. han är förmodligen den sista människan på den här jorden som jag vill träffa igen.
det har tagit mig en timme att skriva dehär inlägget. sjukt jobbigt.
fina lilla vän, jag tänker på dig varje dag. du finns alltid i mina tankar.
vi syns snart igen, jag lovar.
Kommentarer
