i never knew, i never knew that everything was falling, that everyone i knew was waiting on a que to turn around and leave when all i needed was the truth

nyårsafton 2009, de var kallt som fan, jag frös trots min röda dunjacka. jag försökte lugna min dåvarande bästa vän och i backen ovanför oss kom du gående tillsammans med M. jag visste vem du var, vi hade ju bott i samma område i många år och jag hade sett dig ute tillsammans med din dåvarande brud. det var ganska lätt att känna igen dig med tanke på din färglada jacka. jackan som jag lärt mig att hata.
du kände nog däremot inte igen mig. ni kom iallafall ner till oss och min "bästa vän" gick, hon och M hade bråkat som vanligt och hon tänkte tydligen inte stå i närheten av honom. jag utbytte några ord med M och funderade på hur vi skulle göra med min bästa vän. (kallar henne L nu så att jag slipper skriva bästa vän igen) vi skulle ju trots allt fira nyår tillsammans allihopa men som vanligt när vi festar tillsammans så flippar det alltid. jag gick iallafall ner mot bostadsområdet med M och dig. jag kollade knappt på dig, jag menar, varför skulle jag? du hade ju tjej, trodde jag. och du var ingen speciell. inte då. och vi hade bara sagt hej till varandra.
sen flippade allt ännu mer och vi tappade bort varandra ett tag. några timmar senare, påväg ut från min pingla så står du och M där. jag pratar lite med M och sedan säger jag hejdå och beger mig hemåt med mina klackar genom snöstormen. jag tänkte inte nå mer på dig. tills jag loggade in på facebook två dagar senare och jag hade en vänförfrågan. från dig. jag accepterade och vi började prata. varje dag. och där började historian om oss. historian som aldrig verkar ta slut.

nyårsafton 2010 firades med två av mina pinglor. vi hamnade på en fest och kvällen vart riktigt lyckad.
men hela tiden hamnade mina tankar på dig. vad du gjorde, vart du var, vem du var med.
jag låtsades som att jag inte brydde mig trots att jag egentligen ville ringa. bara för att säga hej.
för att höra din röst. mitt i natten satt jag där på bussen och åkte genom snöstormen
med ännu högre klackar än året innan så satt jag och kollade på ditt nummer i telefonen.
tänkte trycka på ring, men visste att jag inte kunde. och om jag ringde så skulle du ändå inte svarat.
jag hade ju sagt hejdå en dag innan. jag ville göra allt på mitt sätt och jag ville inte bli sårad mer.
jag började tänka på förra årets nyårsafton. jag brukar göra så på speciella dagar.
tänka tillbaka på året innan och se vad som har ändrats.
när jag klev av bussen gick jag samma väg som förra året.
jag gick förbi där vi ett år innan sagt hej till varandra för första gången.
jag kunde se oss stå där. jag kommer ihåg vad du hade på dig.
och vad jag hade på mig. hela vägen hem tänkte jag på oss.
sen somnade jag i min säng. själv.

om jag hade vetat hur allt skulle sluta, eller ja. de har ju inte slutat än.
men om jag hade vetat den där kvällen den 31 december 2009
när vi sa hej, och om jag hade vetat när du la till mig på facebook
så hade jag tryckt på ignorera vänförfrågan.
mitt liv hade varit bättre då.
men de var ju inget jag visste då.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

När det står en liten röd stjärna (*) vid ett fält betyder det att det fältet måste fyllas i för att kommentaren ska kunna visas :)<3

* Ditt namn:
Kom ihåg uppgifterna?

Din E-mail: (Visas bara för mig)

Länk till din hemsida/blogg (valfritt):

* Här kan du kommentera tills du sprängs:

  • Till bloggens startsida