mystoryyy

människor kommer in i mitt liv då jag minst behöver dom, bara för att ställa till med massa skit och sedan när jag behöver dom som mest, då försvinner dom. jag har lärt mig det nu.
även om jag inte vill inse att det är så, att alla faktiskt försvinner, en efter en så måste jag
inse det. jag kommer aldrig överleva annars.
du kom in i mitt liv när jag minst behövde dig, men du bara fanns där i bakgrunden hela tiden
och de tog flera månader innan vi faktiskt började prata. varför? vi behövde inte varandra.
vi behövde visserligen inte varandra när vi började prata heller.
om vi bara hade struntat i att svara på varandras sms så hade kanske allt varit annorlunda nu.
men inte det. du kom in i mitt liv när jag minst behövde dig, nu behöver jag dig
så snälla gå inte. riv inte upp alla mina sår och lämna mig så.
jag behöver dig nu, och jag vill att du behöver mig också.
jag är glad nu så kan vi inte låta det va så?
bara för en stund iallafall. jag vet ju att inget är föralltid
och att saker tillslut går sönder.
jag vet att allting har ett slut men jag vill inte att vi ska sluta här.
jag vill inte att vi ska sluta innan vi börjat.
so let´s give this one chance.
let´s give us one chance.
and if it doesn´t work?
well, then fuck it.
we made each other smile
when we both needed it the most.
önskar att jag fick sova bredvid dig inatt, igen.