älskade saknade du
känner mig helt jävla hjärndöd för tillfället. tömd på energi. är helt iskall, känslokall. kan inte gråta trots att tårarna trycker bakom ögonen. kan inte berätta hur jobbigt de är trots att jag bara vill skrika ut all smärta. för imorgon kommer jag gå där, fram till din kista och lägga en blomma. din kista. jag förstår inte att det är du som ligger i den där jävla satans kistan och jag skulle kunna byta plats med dig vilken sekund som helst. vad som helst för att du ska komma tillbaka. men nej, du kommer aldrig komma tillbaka och imorgon kommer jag sitta på DIN begravning. du skulle ju överleva oss alla. helvete vännen. vill bara ha hem dig igen. jag behöver dig. kommer inte kunna sova inatt. det finns så många människor gud skulle tagit innan dig. du skulle stå sist i kön. du var en sån underbar fin person och att jag aldrig mer kommer få träffa dig förstör mig helt.
visade blusen jag ska ha imorgon för bror din. han sa att du skulle älskat den. och att om du sett den så skulle du ha sagt "den var töt" med världens bebisröst precis som du alltid sa när jag kom i mina spetsblusar och annat trams och du tog mitt parti med orden " men den är ju töt." sen log du ditt fina leende. bror din sa att om du hade fått säga något om mina kläder inför din begravning så hade du sagt "precis exakt dedär ska du ha på dig på min begravning. du får inte ändra nånting. du ska vara precis så som jag känner dig i dina töta tröjor och gulliga smycken." fan va jag saknar dig älskade vän
