mystoryyy

har läst igenom massa gamla inlägg och insett att jag började blogga under en tid då jag mådde fruktansvärt dåligt. och jag trodde verkligen inte att jag några månader senare skulle skriva hur kär och lycklig jag är.
livet ändras snabbt. ibland går saker lite för fort och jag har alltid för bråttom med allt.
jag kastar mig fortfarande ut med insidan på utsidan och väntar på att någon skjuter mig.
de kanske är så jag är.
och när man läser alla mina gamla inlägg så får man nog uppfattningen om att jag är världens mest
trasiga tjej. jag kanske är det också. men jag började nog blogga för att få skriva av mig allt,
mina känslor och tankar. sånt som jag inte visar annars. för jag är ju inte såhär egentligen.
ingen får se sidan av mig som är trasig och förstörd. jag skrattar alltid.
jag tar hand om alla andra och kräver ingenting tillbaka.
dehär året har blivit allt annat än vad jag trodde att det skulle bli.
de har hänt mycket roliga saker, men allt för mycket dåligt också.
två av mina änglar är nu änglar uppe bland molnen.
jag saknar er varje dag.
en kille försvann snabbt ur mitt liv efter att jag fått höra sanningen
och jag blev bra vän med hans tjej/ex. samma tjej som hatat mig i ett år.
jag träffade pojken som just nu får mitt hjärta att slå tio extra slag i sekunden
och jag är lycklig varenda gång han är nära.
fast det är väl inte hela sanningen. vi träffades ju faktiskt förra året.
men vi började träffas dehär året. invecklat? ja.
men mitt liv är alltid invecklat. inget är någonsin enkelt.
allt är trassligt och det krävs mycket för att jag ska hänga med själv.
men jag gillar det så. galet och aldrig någonsin lugnt.
det måste hända saker hela tiden annars blir jag rastlös och uttråkad
trots att jag är konstant trött och skulle behöva sova några månader
så kör jag på. all in hela tiden.
jag slutar inte kämpa förrän mitt hjärta slutar slå.
jag slåss hårt och målmedvetet för att ta mig dit jag vill.
jag är en fighter och ger inte upp förrän jag tar mitt sista andetag.
jag ger allt jag har på både gott och ont
och min trassliga uppväxt har format mig till den jag är idag.
jag har dom jag behöver i mitt liv just nu
och alla bitar börjar sakta men säkert falla på plats och livet börjar se ljusare ut.
jag vet att det är så för att det är sommar och såfort hösten börjar krypa
på kommer jag bli ledsen och rädd igen.
jag vet att jag är hopplös och förmodligen helt omöjlig att förstå sig på.
jag är impuls och och det finns ingen som helst logik i hälften av det jag gör.
jag kör på och gör det jag måste för att komma dit jag vill.
vad som än krävs.
dehär året blev inte som jag trodde men så är det väl med allt.
och på nyårsafton hoppas jag att jag står där, kär och lycklig
och kollar tillbaka på dehär året med ett leende på läpparna
och skålar för mina änglar som är uppe bland molnen
för att visa att jag alltid tänker på dom båda.
för det går inte en dag utan att jag tänker på er grabbar.
ni lever vidare i varje steg jag tar.