mystoryyy

vet inte rikigt vart jag ska ta vägen. jag är trasig, fördärvad och alldeles förskräckligt förstörd.
jag behöver någon som behöver mig. jag vill att du behöver mig  lika mycket som jag behöver dig
och jag vill att vi skiter i allt som kallas ålder och andra tråkiga siffror och jag
vill att vi ger oss ett försök och jag vill att vi blir galet lyckliga och ännu mer kära
än vad vi redan är och jag behöver dig så att du kan hålla om mig på natten
när panikångesten stiger och tårarna rinner och jag kvävs, då behöver jag
känna ditt hjärta slå och jag behöver dina andetag och jag behöver dig som förstår
mig och som faktiskt lyssnar trots att du kanske inte bryr dig så mycket som du säger
men så länge du lyssnar är jag nöjd och jag behöver dig för att hjälpa mig
och jag vill att du står framför mig i krig och jag vill att du river bort murarna
jag byggt upp.
jag skulle inte bli kär igen men det blev jag och jag blev sådär
korkat jävla förälskad och head over heels galen i dig,
precis som jag lovade mig själv att inte bli igen men så kom du.
mitt liv är kaos och jag behöver någon som behöver mig
för att om du behöver mig lika mycket som jag behöver dig
så kommer du inte att lämna mig själv när jag behöver dig som mest.
och jag kanske är svår att leva med och jag kanske bryr mig alldeles för mycket
men det är så jag är. och jag vill vara med dig för den du är och jag vill
att du vill vara med mig för den jag är och inte för den jag kunnat vara eller kan bli.
vi skulle kunna vinna mot hela världen.
mitt liv är kaos och jag måste lära mig att leva med det
samtidigt som jag ska hjälpa alla andra och jag hinner inte.
jag har inte hunnit inse att två av mina änglar nu är änglar uppe bland molnen
och att ingen av dom kommer förgylla mina dagar med deras skratt och söta
kommentarer och trots att jag gråter och skriker ibland över att ni är borta
så har inte verkligheten hunnit ikapp mig än och snart kommer allt välla över
mig som en käftsmäll och jag kommer inse på riktigt att ni båda är borta
och det är då jag kommer behöva er som mest och fan ta er om ni inte sitter
där uppe och kollar på mig och skrattar åt mig för att jag är så förbannat dum
i huvudet och fan ta er om ni inte väntar på mig tills det är min tur
och jag vet att många andra kommer lämna mig här innan det
är min tur och jag kommer gå på fler begravningar
men jag klarar inte av tanken att två av mina änglar lämnat mig
på mindre än 5 månader och för ett halvår sen fanns ni båda två
och allt var bra. bättre än nu. men nu är jag själv
och jag har sett var droger gör med folk som jag älskar
och som jag hatar och jag har insett att vänner inte alltid är vänner
och idag pratade jag i telefon i två timmar med hon som var min
största fiende för två veckor sen.
jag behöver sömn nu.