min första kärlek
min första kärlek, vad ska jag berätta egentligen...
jag har haft några "kärlekar". några lite mer seriösa än andra. men än sålänge har jag inte hittat the one.
fast det har jag inte heller några planer på att göra. just nu gillar jag singel livet ganska så bra. fast visst saknar jag någon att sova bredvid, någon att dela allt med. men det finns ju negativa saker i förhållanden också.
så dehär inlägget kommer inte handla om min första kärlek. min första kärlek var tråkig och därför finns det ingenting att berätta.
jag berättar istället om han som sist fick mitt hjärta att slå tio slag extra i sekunden. de blir väl minst lika bra? :)
eftersom att jag inte nämner namn här i bloggen så kallar jag honom för x. awesome.
han var den som alltid fick mig att le, som fick mig att må bra. han lyssnade o lyssnade och försökte verkligen förstå. han var världens snällaste människa med ett hjärta av guld. vi hade så jävla roligt tillsammans under hela förra året och det är jag riktigt glad och tacksam över. men, han var inte den jag trodde. eller så är det just det som är problemet. han är alldeles för snäll för sitt eget bästa. däremot är hans ex ett psykfall. och hon är väl problemet i den här historien, tyvärr. allt blev knas och vi bråkade, blev vänner, bråkade, blev vänner och sådär höll vi på. nu har vi inte pratat på flera månader, och de sista jag sa var : nytt år, ny start, nya problem. hejdå.
gameover. inte så mycket mer med det. jag saknar honom fortfarande, och det kommer jag nog göra ett bra tag till.
och jag hoppas att han tar rätt beslut och går vidare från henne för hans egna skull, han förtjänar bättre än henne. och jag vill bara att han ska vara lycklig.
man kan inte alltid vara egoistisk och tänka på sig själv, eller hur? så därför hoppas jag att han blir lycklig.
xoxo
