den här stan är till för oss och inga andra
jag tror att dehär är en period i mitt liv som jag kommer kolla tillbaka på och undra varför jag inte njöt mer.
för livet är ganska bra just nu. inte perfekt, kan de nånsin bli helt perfekt?
men det är bra. jag vet inte exakt varför, det bara är de liksom.
kanske för att jag nånstans långt där framme ser ljuset i tunneln, vet att de nog kommer ordna sig tillslut.
kanske för att det inte är så mycket bråk och drama just nu, mest skratt och annat fint.
men mest för att jag har så fina, fina älskade vänner som faktiskt är allt jag behöver.
för så länge jag har er så har jag allt.
och vi har så roligt tillsammans, alla mina dagar fylls med skratt, minnen och en jävla massa skit
som vi kommer skratta åt om nåt år men vi har roligt och det är nog faktiskt allt som räknas.
det är fullt upp varje dag och vi är överallt och ingenstans.
den här staden är till för oss och inga andra.
men jag stressar så mycket. är aldrig still en sekund.
jag gillar när det alltid händer saker, tänk inte så mycket. bara kör.
men jag har svimmat två gånger på en vecka och insett att det kommer sluta dåligt
om jag inte börjar ta det lugnt ibland.
så nu försöker jag hinna det också.
slå av telefonen och sola i 40 minuter är bland de bästa som finns, bara jag
och massa fin musik. inga krav eller måsten. bara jag i 40 minuter.
alla borde göra så ibland. man behöver verkligen det.
men jag klagar inte på att livet går fort och att jag springer genom dagarna
för jag har roligt, precis så som det ska vara.
imorgon har jag tusen saker att göra och har inte ens somnat ännu
och jag vet hur trött jag kommer vara men jag får skylla mig själv.
livet är bra just nu och jag klagar inte.
men jag vet att det kommer hända något snart, något dåligt som kör ner mig rakt ner
i botten igen. livet funkar så för mig. jag mår bra och när jag gör det är det något,
vad som helst som måste förstöras, som gör att mitt liv krossas lite, lite mer än innan
och jag får börja om från noll, bygga ihop det pussel som aldrig vill passa.
men jag försöker vara lycklig ändå, göra det bästa av det jag har och just nu mår jag
ju bra, så jag lägger allt de dåliga på sidan och en dag hinner allt ifatt mig igen och då
tar jag det då.
gasa och kör, jag har ingen tid att kolla tillbaka.
för livet är ganska bra just nu. inte perfekt, kan de nånsin bli helt perfekt?
men det är bra. jag vet inte exakt varför, det bara är de liksom.
kanske för att jag nånstans långt där framme ser ljuset i tunneln, vet att de nog kommer ordna sig tillslut.
kanske för att det inte är så mycket bråk och drama just nu, mest skratt och annat fint.
men mest för att jag har så fina, fina älskade vänner som faktiskt är allt jag behöver.
för så länge jag har er så har jag allt.
och vi har så roligt tillsammans, alla mina dagar fylls med skratt, minnen och en jävla massa skit
som vi kommer skratta åt om nåt år men vi har roligt och det är nog faktiskt allt som räknas.
det är fullt upp varje dag och vi är överallt och ingenstans.
den här staden är till för oss och inga andra.
men jag stressar så mycket. är aldrig still en sekund.
jag gillar när det alltid händer saker, tänk inte så mycket. bara kör.
men jag har svimmat två gånger på en vecka och insett att det kommer sluta dåligt
om jag inte börjar ta det lugnt ibland.
så nu försöker jag hinna det också.
slå av telefonen och sola i 40 minuter är bland de bästa som finns, bara jag
och massa fin musik. inga krav eller måsten. bara jag i 40 minuter.
alla borde göra så ibland. man behöver verkligen det.
men jag klagar inte på att livet går fort och att jag springer genom dagarna
för jag har roligt, precis så som det ska vara.
imorgon har jag tusen saker att göra och har inte ens somnat ännu
och jag vet hur trött jag kommer vara men jag får skylla mig själv.
livet är bra just nu och jag klagar inte.
men jag vet att det kommer hända något snart, något dåligt som kör ner mig rakt ner
i botten igen. livet funkar så för mig. jag mår bra och när jag gör det är det något,
vad som helst som måste förstöras, som gör att mitt liv krossas lite, lite mer än innan
och jag får börja om från noll, bygga ihop det pussel som aldrig vill passa.
men jag försöker vara lycklig ändå, göra det bästa av det jag har och just nu mår jag
ju bra, så jag lägger allt de dåliga på sidan och en dag hinner allt ifatt mig igen och då
tar jag det då.
gasa och kör, jag har ingen tid att kolla tillbaka.
Kommentarer
