mystoryyy

inatt, precis innan jag skulle lägga mig i sängen så ringde min pojke
och innan han ens hunnit säga hej så hörde jag att något var fel.
men han ville inte säga vad. de enda han sa var att han mådde dåligt
och att han ville att jag skulle komma dit. jag behöver dig här nu, sa han.
och jag åkte, för man gör så. man ställer upp, vem det än är. och jag vet
att när han ringer och ber mig komma dit för att han mår dåligt, för att han behöver mig,
så gör han verkligen det också. han ringer inte och säger så utan att verkligen mena det.
klockan fyra imorse stod jag utanför hans lägenhet.
jag torkade bort blodet från hans ansikte från ett bråk som urartade
och la is på hans läpp som minst var 4 gånger sin normala storlek,
sen badade vi tillsammans. efter att vi legat i badet i över en timme och bara
pratat så klev vi upp och jag slog på en film och bäddade ner oss båda i sängen.
han låg med huvudet på min bröstkorg och de sista han sa innan han somnade var
"våra hjärtan slår i samma takt.."
och jag låg vaken, mest bara för att jag inte ville somna för allt var så fint.
och jag ville att det skulle vara precis sådär fint föralltid.
jag vill alltid somna bredvid honom, med min hand i hans.
jag vill vakna bredvid honom varenda morgon.
för jag vill vara där, med honom, bredvid honom
varenda dag, varenda natt. älskade, älskade du