mystoryyy

3 personer har försvunnit ur mitt liv dehär året och är nu änglar uppe bland molnen.
åtta månader är väldigt kort tid och jag hinner liksom inte smälta allt.
3 personer på åtta månader är alldeles alldeles för mycket.
och jag kan inte låta bli att tänka nästa gång och vem och tankar man inte ska
tänka. men det är svårt att låta bli.
och det känns som att hjärtat har blivit till en liten svart sten
och jag gråter inte längre. sist jag grät var när jag gick
på hjärtats begravning.
en månad sen. tills nyss när jag fick reda på det här.
då ringde jag pappa och när vi la på så storgrät jag.
nu känns det så tomt här.
jag har bara ljusa minnen av dig
men det var så länge sen vi sågs och jag
kommer förevigt hata mig själv för att jag lät de gå så
lång tid mellan gångerna jag hälsade på dig.
jag hoppas och tror att du har det bra där du är nu.
att all smärta är borta och att du får ro nu.
jag älskar och saknar dig.
vila i frid fina du. du lever vidare i våra hjärtan