mystoryyy

när jag var liten trodde jag att de vänner jag hade då, var de vänner jag skulle ha livet ut. men jag blev äldre och lite smartare och insåg att alla kommer att försvinna förr eller senare.
vissa kanske man själv bryter med, andra kanske försvinner utan att man riktigt märker det för från dag till dag så ser man ingen skillnad
 men det är när man tittar tillbaka som man märker hur annorlunda allt blivit.
det finns vänner som man inte behöver längre som man enkelt sorterar bort.
sen finns det vänner som inte förtjänar att bli kallade vänner för dom sårar bara
och är därför ganska enkla att kasta bort. sen finns det dom som man
behöver mer än nåt annat och som trots det bryter ett löfte,
sviker gång på gång och krossar ens hjärta varenda dag
och därför finns det tillslut ingen annan utväg och därför
kastar man bort dom trots att man egentligen inte vill och trots att man gråter
varje kväll för att man kastat bort en vän
som en gång i tiden var en av de finaste vänner man hade.
sen finns de dom som man desperat håller kvar
vid trots att man innerst inne vet hur förbannat
ohållbart det egentligen är och man inser att "bästa vänner"
är bara en titel som hängt sig kvar sen förr då allt var bra men alla förändras och
man krossar varandras hjärtan hela tiden.
men självklart så är det ju inte så att vänner bara kliver ut ur ditt liv och du blir ensam,
(så länge du inte betett dig som ett svin men då får du faktiskt skylla dig själv)
det kliver in nya personer i ditt liv också. hela tiden. vissa mindre betydelsefulla än andra.
vissa stormar bara in och fångar ditt hjärta i ett svep och som sedan stannar där för en tid,
andra kliver in försynt och försiktigt men hamnar ändå i ditt hjärta. vissa behöver man lite mer än andra.
det finns dom du ångrar att du kastat bort för att
du kanske gjorde det av fel anledning eller för att du gjorde
det av rätt anledning men vid fel tidpunkt,
 sen finns det dom som du ångrar att du aldrig riktigt släppte taget om...

det finns en kille som jag ångrar att jag kastade bort.
jag kanske gjorde det av rätt anledning men jag kanske behöver honom litegranna just nu.
jag kanske behöver honom ganska mycket nu.
han var nog en av de finaste och ärligaste vänner jag haft.
han var även ett av de största svin jag någonsin träffat och det är han nog fortfarande
men det kanske inte spelar nån roll för en liten del av mig behöver han och hans jävla ärlighet just nu.
han räddade mig varenda dag. mer än vad han nånsin kommer kunna förstå.
han var inte ett svin i början och det kanske var värst.
om han hade vart det hela tiden så hade det varit en annan sak
men nu blev han bara det och förstörde allt de vi byggt upp tillsammans.
vi var så ärliga tillsammans och han var inte som alla
andra killar som säger att tröjan jag har på mig är fin trots att
dom egentligen inte tycker det. han sa att den var ful om han
tyckte det och jag brukade bara skratta och svara
" well, synd för dig att du måste gå bredvid mig hela kvällen då."
han klagade när jag tog för lång tid på mig att göra mig i ordning och
gnällde när jag sa att jag inte hade nåt att ha på mig för att han förstod
inte hur jag kunde tycka det när hela mitt sovrum är fyllt med kläder.
vi brukade sitta ute hela nätterna, vi kedjerökte och pratade om saker
som betydde något men som egentligen inte hade nån betydelse alls,
vi brukade skratta i flera timmar åt saker som ingen annan kunde förstå
och vi brukade sitta och planera våran framtid. han brukade nita alla killar
som sårat mig av olika anledningar för att han klarade inte av att se mig ledsen
och jag brukade ringa och skrika på alla brudar som förstörde honom
och på det sättet byggde vi upp en obeskrivlig respekt för varandra.
vi visste att vi hade varandras ryggar i vått och torrt,
vi visste att vi alltid hade varandra och att det bara var vi i hela världen som förstod oss på varandra.
men sedan började vi krossa varandras hjärtan varenda dag
och tillslut kastade jag bort den enda vän jag kunnat offra allt för.

jag vill ibland skriva till honom. men det skulle
bara bli förvirrat och oläsbart och det skulle inte stå " hur mår du" utan mer
"glöm inte bort vem du är,
vem du var och vem du kan bli,
glöm inte bort att stjärnorna på himlen är våra
och att mitt hjärta en gång brann
för den finaste vän jag nånsin haft men lågan slocknade,
trots det är du fortfarande den finaste vän jag nånsin haft
och jag saknar dig ditt jävla svin."