mystoryyy

kan inte förstå och vill nog inte heller förstå att det är sex månader sen fick jag samtalet om att
du är borta. sex månader. ett halvår sen. jag kan inte förstå att det gått så lång tid.
dom här timmarna för sex månader sen var dom sista timmarna i ditt liv.
jag tänker på dig varenda dag. du finns alltid med i mina tankar och det är så sjukt
att du är borta. att du togs bort så tidigt ifrån oss. du hade hela livet framför dig
men så en dag så var allt borta.
det fanns så mycket kvar, så mycket du skulle uppleva och göra.
så mycket du aldrig kommer få uppleva för att livet är orättvist
och det var ju inte såhär det skulle sluta.
sitter och kollar på din facebook, kollar på bilder på dig och gråter.
livet går vidare för oss alla andra.
för att vi lever fortfarande, vi går vidare men du lever kvar inom oss.
livet är inte rättvist alls och jag vägrar inse att du är borta.
fan, du hade ju börjat om. allt skulle bli bra nu, det var ju så du sa.
känns så konstigt, så overkligt att du är borta.
skulle göra vad som helst för att få prata med dig igen älskade vän.
du lever vidare i varje steg jag tar.
jag saknar dig.