mystoryyy

den här sommaren har kanske varit den värsta men samtidigt bästa sommaren jag nånsin upplevt. vädret har varit de sämsta i hela världshistorien skulle jag kunna tro men det har även betytt att jag kunnat sova hur länge jag vill utan att vakna och få ångest över att jag sovit bort en fin sommardag. och som ung lever man ju på nätterna, eller hur? jag gör iallafall det och då kanske vädret inte har lika stor betydelse för mig som för en barnfamilj på en camping som inte kan bada på dagarna för att det regnar.
fast för mig har ju vädret ändå alltid en liten betydelse, tyvärr. jag blir ju ganska deprimerad på vintern av den enkla anledningen att det är kallt, snö och helt jävla förjävligt jobbigt att leva under vintermånaderna när man fryser ihjäl såfort man tänker tanken på att gå ut och ja, ni förstår nog.
vintern är det värsta som finns och därför njuter jag av varenda sekund av sommaren. trots det sitter jag här nu och undrar vart fan sommaren tagit vägen? på måndag börjar allvaret igen, typ imorgon då. klockan är ju efter tolv så de är egentligen en ny dag, men när jag var liten lärde en
kille mig att det inte blir en ny dag förrän man sovit så jag tänker gå efter det ikväll, det är lördag nu. det låter iallafall som att de är längre tills måndag, så ni kan väl bara hålla med om det?
att de är lördag nu, tack. och ja, egentligen är det väl höst också? värmen är borta och sommaren är slut. jag hatar hösten, eller inte själva hösten i sig, det är ganska mysigt egentligen
men det skrämmer mig att efter hösten kommer vintern, och som jag tidigare
skrev blir jag alltid ledsen och ensam på vintern, hur många människor
jag än har runtomkring mig. jag är nog bara en sommarmänniska helt enkelt.

det känns lite som att jag hunnit med hur mycket som helst den här sommaren samtidigt som de känns som att jag inte gjort ett jävla skit. men det är nog för att sommaren är slut och jag har kanske eventuellt ganska mycket ångest över det, om några månader kommer jag kolla tillbaka
på den här sommaren med ett leende på läpparna.
jag har växt så otroligt mycket i mig själv under dom här månaderna.
jag har läkt så mycket och gått vidare från så många dåliga händelser i mitt liv och pågrund av det har jag blivit en mycket starkare människa än innan. jag har lärt mig av mina misstag,
jag har skrattat och gråtit och dansat genom sommarnätterna av lycka. jag har levt den här sommaren, jag har varit ung och dum och levt efter att göra först - tänka sen. vilket inte är så smart men då har jag ju haft fruktansvärt roligt så det har varit värt det.

sommaren tvåtusenelva kommer alltid vara den sommaren jag gick 15 kilometer mitt i natten och kom hem åtta på morgonen, det kommer alltid vara sommaren jag blev kär i en kille jag inte skulle bli kär i egentligen. det kommer alltid vara sommaren jag levde, sommaren jag skrev mina egna regler,
sommaren jag dansade i regnet, sommaren jag satt nere vid vattnet, på samma ställe där