mystoryyy

blev visst ett nattsentimental inlägg igen,
here we go


jag har gått igenom helvetet och tillbaka, i stort sätt.
mitt helvete. för alla går väl igenom sitt eget.

i nästan 3 års tid, varenda gång min telefon ringde så var jag beredd på
att nån skulle ringa och berätta att pappa dött, varenda dag tänkte jag den tanken.
det kunde gå flera veckor innan jag hörde nånting från min pappa.
och under den tiden hade jag ingen aning om vart han var eller om han ens levde.
trots det så smsade jag varenda kväll till honom.
godnatt pappa. jag älskar dig. puss.
det var inte många gånger jag fick svar, men jag ville ändå att han alltid skulle veta
på nåt sätt att jag tänkte på honom hela tiden, att jag aldrig glömde honom,
och jag visste ju att han läste det förr eller senare.
varenda kväll i 3 års tid fick han ett sånt sms innan jag somnade.
och varje dag gick jag runt och tänkte på om han levde,
vart han var, hur han mådde.
och när vi pratade i telefon så ljög han, för att han inte ville att jag skulle oroa mig.
han sa alltid att han mådde bra, att allt skulle lösa sig osv.
att allt snart skulle bli bra.
de gjorde ont att han ljög..
efter ett tag när min kropp sa ifrån, när jag ville lägga mig på golvet och skrika
av smärta, började jag bygga upp en mur runt om mig, för att skydda mig själv
på nåt sätt.
"de känns som att hjärtat blivit till en liten svart sten"

jag fortsatte leva, fortsatte kämpa och försökte se framåt.
släppte inte in nån i mitt liv som inte redan hade en plats där.
började sortera mina vänner, de "vänner" som fick mig att må
mer dåligt än bra kastade jag snabbt bort från mig och mitt liv.
jag lärde mig att slå av mina känslor inför allt och alla.
det är nånting jag fortfarande har nytta av,
och jag är idag tacksam över den skiten jag gick igenom pågrund av
pappa, för det lärde mig så otroligt mycket.
jag tror ingen som inte gått igenom det själv förstår vad jag menar
och hur otroligt ont det gör.

igår när jag åkte hem så satt en alkoholist/knarkare på bussen.
jag ser direkt ifall en människa är alkohol/drog påverkad.
och det var han, jag tänkte på att han en gång i tiden
och haft familj, barn, släkt och vänner.
idag bor han förmodligen själv i nån liten etta
i ett tattarområde och de enda vänner han har
är de som sitter i samma sits, alkoholister och pundare.
får några år sen ville jag skratta åt alla alkoholister och knarkare
pågrund av att jag tyckte dom var så otroligt patetiska som
tillåtit sig själva att hamna i den skiten,
idag ser jag på saken annorlunda. min pappa fastnade i skiten,
min pappa var påväg att sluta som dom.
så nu förstår jag hur lätt det faktiskt är att fastna,
och alla har ett förflutet som gjort att dom hamnat där.
tack iallafall, pappa. för att du tog dig ur skiten.
tack för att du räddade dig själv.
du är och förblir min hjälte.