mystoryyy

när jag mår dåligt, eller när allt bara går åt helvete brukar jag helt ärligt packa mina saker och åka iväg nånstans. oftast upp till mina pinglor. jag har aldrig tänkt på det förrän i höstas när jag satt på bussen påväg upp till dom att jag satt på bussen sist av samma anledning, för att jag mådde dåligt, och när jag tänkte efter insåg jag att jag alltid gjort så. dragit såfort de blivit för jobbigt. inte för att jag inte klarar av att ta tag i saker, verkligen inte. utan bara för att de kommer en punkt då hela min kropp säger ifrån, jag kan ligga en hel dag under täcket och gråta för att allt är åt helvete. så tillslut åker jag, och när jag väl kommer bort från allt blir det lättare att tänka på problemen och lösa dom, även om jag inte är upp i allt. det är så jag funkar.
just nu vill jag åka iväg extremt mycket, men jag har lärt mig att lägga allt åt sidan och inte dra samma dag som jag känner för det. för så gjorde jag förut, jag bestämde mig för att åka, packade och åkte. inget mer med de.
men det funkar inte alls, jag flyr ju egentligen inte från problemen, jag tar bara med mig dom till en annan plats för att kunna se allt ur en annan synvinkel.
och jag tänker aldrig på problem och grejjer när jag väl är där uppe för jag har så roligt hela tiden.
och om 17 dagar åker jag igen, can´t fuckin' wait.
kommer bli så jävla grymt, wiiiih.
tror ingen förutom jag och mina pinglor och pojkar förstår vilken lycka det är
för jag vet att dom längtar lika mycket som jag.