det är mörkt och kallt här hos mig men du har sånt som gör det ljust igen
livet är inte lätt just nu, livet har aldrig varit enkelt för mig även om jag alltid varit hon som lever för stunden, som gör det hon känner för och skiter i resten så finns det saker runt om som ständigt förstör, människor som försvinner, kärlek som tar slut, vänskap som krånglar, hat som växer, alkoholister som trycker ner, socialen, psykologer, pissprov, ingenting samarbetar och trots att jag oftast vill skrika alldeles för högt, skrika efter hjälp så försöker jag göra det bästa av allt, berättar aldrig hur jag mår, vill inte dra ner någon annan i skiten. men livet har sina ljusa stunder, dom är få men det är sånt man kan leva på länge, lycka. inatt somnade jag på hans bröstkorg igen, kände våra hjärtan slå i samma takt med hans arm runt mig och livet var så jävla fint just då. och jag vaknade inatt och tänkte att livet alltid borde få vara så här fint, precis exakt sådär. men allt fint har ett slut och även om jag vet precis vad jag vill så vet jag att det aldrig kommer bli så, att jag måste släppa honom och egentligen så var det ju precis de jag gjorde, släppte honom, gick vidare men han kom tillbaka, samma visa varje gång. men jag är starkare nu, ser skillnaden. och vi nöjer oss med att sova tillsammans ibland, dela samma täcke och känna varandras hjärtslag, jag vet att om det blir mer än så, så är det jag som blir sårad. så jag håller honom på avstånd, hoppas på att han kommer riva ner varenda mur och stanna. men jag vet sanningen, ser igenom allt. jag älskar dig, vad som än händer för du var han som räddade mig, lyfte upp mig ett tag, räddade mig från mig själv, även om allt blev dåligt sedan så kommer jag alltid minnas det bra. jag skyller inte det som hände på dig, det var vårat fel, vi som förstörde. och vem vet, en dag kanske vi är perfekta för varandra
